Kvinnors förtryck av kvinnor och försvar av män

Igår var jag på en föreläsning om genus och jämlikhet. Rätt snabbt var det någon tjej som tog upp att ”det är ju inte bara männens fel och vi kvinnor förtrycker ju varandra också”. Inte som protest på att någon påstått att män förtrycker kvinnor alltså, utan bara sådär i allmänhet.

 

Jag undrar lite över varför det påstående alltid dyker upp i sådana sammanhang. Inte för att det är fel – förtryck av kvinnor är ett samhällsproblem som upprätthålls av både män och kvinnor. Men jag tycker att det är intressant att kvinnor är så snabba att hoppa till mäns försvar och säga att det minsann finns kvinnor som trycker ner andra kvinnor också eller rent av att det är huvudsakligen eller bara kvinnors fel att kvinnor behandlas sämre på vissa områden.

 

Samma tendens tycks inte finnas när det gäller andra grupper och deras svårigheter. Män är minst lika delaktiga som kvinnor i att upprätthålla de normer som förtrycker och missgynnar män, men av någon anledning påpekas det inte alls lika ofta. Samma sak gäller när man talar om fat acceptance, om HBTQ-frågor, om stigmat kring psykiska sjukdomar, om funktionsnedsättningar och om invandring. Det finns gott om personer inom de berörda grupperna som hjälper till att upprätthålla förtryck av den egna gruppen, men samma enorma behov av att ta upp detta saknas.

 

Jag undrar vad det här beror på. Vill kvinnor hemskt gärna hålla sig sams med män? Vill vi ta avstånd från den tröttsamma idén om feminism som manshat? Fan, jag vet inte. Men något måste det ju bero på.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0