Apotekets reklam om mensskydd

Apoteket har en kampanj just nu där de säljer mensskydd för halva priset till medlemar i deras kundklubb. Matilda Flodin har påpekat att om de, som deras reklam antyder, är intresserade av att minska utgifterna som kvinnor lägger på mensskydd så borde de börja sälja menskoppar istället, vilket jag håller med om.
 
Men, en annan grej med deras reklam, som ser ut såhär:
 
 
Vad är grejen med att kvinnors utgifter sammanfattas som resor, nöjen och mens? Varför inte, tja, hyra? Mat?

En sån där dag

Det snöar i Stockholm och jag vill mest krypa ner i sängen och gråta över hur jobbigt allt känns. Men jag har biokemi att läsa.

 

Så, självuppmuntran:

 

Lästips: Don't be a Liberal Misogynist

Jag har inte bloggat så mycket senaste veckan, delvis eftersom jag har haft mycket skola att fokusera på men mest för att jag är inne i en period där det mesta på internet, utöver söta djurbilder, gör mig arg och ledsen. Men här kommer ett lästips och en bild på en söt utter.

Lästips: Don't be a Liberal Misogynist.


Utter:

En liten kärleksförklaring

Mycket kan sägas om bloggosfären, men om det finns en sak som gör mig otroligt glad så är det när bloggare med stor publik som i vanliga fall inte skriver om politik skriver vettiga inlägg om politik och samhällsfrågor.

 

Det finns ju gott om bloggare som skriver om politik och samhällsfrågor på heltid, vilket väl också är vad jag skulle räkna den här bloggen som, men de flesta som läser dessa bloggar har redan ett engagemang i dessa frågor. Just därför blir jag så glad när vardagsbloggare och modebloggare skriver om frågor som berör framförallt unga kvinnor, eftersom de når ut till så jäkla många unga kvinnor med de texterna. Bästa exempelt är nog UnderbaraClara, som ju skriver sådana inlägg rätt ofta. Vilket jag älskar henne för.

 

Sedan så tycker jag såklart hemskt mycket om de bloggare som har färre läsare men som lägger rejält med krut på att diskutera frågor som jag tycker är viktiga. Internet är en fantastisk plattform för diskussion och det är rätt fascinerande att se hur ett inlägg på en blogg jag läser tar upp ett ämne som sedan sprider sig i min RSS feed med olika bloggares reflektioner på samma ämne och ger olika perspektiv. Jag är så glad att det finns ett sätt att nå ut till andra människor för oss som inte råkar ha privilegiet att få skriva debattartiklar för DN.

Mystique

Jag gillar verkligen den här fan art-versionen av Mystique, hittad här.

 

Var det något jag sa?

Senaste veckan har den här bloggen haft två unika besökare om dagen. Innan dess har det överlag legat någonstans mellan 10-30 pers om dagen.

 

Seriöst, vad har jag gjort?

Jobbiga saker

När man skriver en uppgift på max 2000 tecken och upptäcker att de 534 tecken man skrivit hittills i själva verket är ord.

Dagens bild

 

 

Det här har hänt mig fler gånger än jag orkar räkna.

Luciadebatten

Så, det är ju lucia idag och i vanlig ordning flammar diskussionen om huruvida Lucia i ett luciatåg kan vara en pojke upp. Tydligen är det superviktigt för en del att Lucia är en tjej och helst även blond och söt.

 

Kan vi inte bara komma överrens om att Lucia är en jättemärklig tradition? Vi firar ett katolskt helgon som inte ens katolikerna tycks engagera sig särskilt mycket i, i ett sekulärt protestantiskt land. Vi slänger dessutom in pepparkaksgubbar, tärnor, stjärngossar och tomtenissar i det hela. Det blir lite märkligt att insistera på att just könet på personen som ska porträttera Sankta Lucia ska vara autentiskt när inget annat i hela firandet är det.

 

Jag har fått spela tomte på julafton i min släkt och världen gick inte under.

Smycken på män

Magdalena Ribbing har fått en fråga i sin frågespalt angående smycken på män. Inte av någon man som själv undrar om han kan bära smycken, utan av någon som är övertygad om att enbart klocka är en acceptabel acessoar för män och nu vill övertyga sin mer moderna vän om att denne inte alls får bära örhängen.


"Nu har jag en vän som är lite ”modern” av sig och som så klart, enligt ungdomskulturens eviga standard, motsätter sig detta och bestämt hävdar att han får ha örhängen bäst han vill. Han vägrar lyssna på vanlig rim och reson, och då finner jag ingen annan utväg än att fråga facit, så att säga!
"


Hur kan frågeställaren fortfarande ha vänner? Och specifikt den här vännen? Om någon av mina vänner påpekade att de inte tycker att mina acessoarer eller kläder är lämpliga att bära, och dessutom (antar jag) försökte övertyga mig om att jag inte får bära dem så skulle de sluta vara mina vänner. För det är oförskämt och otrevligt.

Att opåkallat ifrågasätta någons klädval är väl en sak, och redan där något som man bör avstå ifrån såvida man inte har väldig goda skäl. Men att dessutom försöka övertyga personen om de protesterar mot ens invändningar? Jag kan inte se hur det är acceptabelt i andra sammanhang än om deras klädsel bryter mot några lagar på platsen man befinner sig.

Magdalena svarar att män själva får bestämma om de vill bära smycken eller inte, tack och lov.

Men varför har du urringade kläder om du inte vill att folk ska stirra på dina bröst?

Jag tycker att det är lite roligt att så mycket folk verkar anta att Lady Dahmer vill provocera med sina orakade armhålor. Jag brukar ta bort håret under mina armar rätt stor del av tiden, men mina armhålor är håriga rätt ofta också. Bland de vanligaste anledningarna till det finns följande:

* Jag har inte orkat ta bort håret.

* Jag har inte haft tillgång till rakhyvel/vax/annat hjälpmedel för att avlägsna hår.

* Min hud är irriterad och skulle bli ännu mer irriterad av att jag tog bort hår från den.

 

När jag har hår under armarna så går jag inte omkring i långärmade tröjor hela tiden eller med armarna pressade längs sidorna. Jag klär mig och rör mig som vanligt, med följden att mina armhålor går att se ibland. Är det ett provocerande beteende? Jag tycker inte det.

 

Det hela påminner mig lite om folk som undrar varför en del kvinnor bär urringade tröjor om de inte vill att män ska stirra på deras bröst. Jag personligen brukar bära urringade kläderna för att jag tycker de i helhet är snygga och bekväma, inte för att de är just urringade.

 

Det är ganska märkligt att anta att det faktum att någons kroppsdel är synlig innebär att de vill att kroppsdelen i fråga ska uppmärksammas. Ett rimligare antagande är att personen i fråga inte är så pass angelägen om att kroppsdelen inte ska uppmärksammas att de valt att dölja den. I grund och botten känns det bara som att folk inte vill ta ansvar för sina egna reaktioner och istället insisterar på att det var reaktionen personen som de reagerar på var ute efter.

Marcus Birro, leg. författare

Marcus Birro har skrivit en debattartikel om hur dåligt det är att vem som helst kan kalla sig författare bara för att de skrivit en bok och fått den publicerad. Fanny skriver lite om hur löjligt självfixerat det är här.

Ingen normalt funtad människa skulle sätta sig i ett plan som styrdes av en ”spökpilot”.
Inte heller i ett plan styrt av någon som aldrig tidigare flugit ett plan, men som efter att ha sålt slut sin själ på de kommersiella tv-kanelernas boulevard plötsligt bestämt sig för att sadla om och bli pilot i stället.
”Hur svårt kan det vara att flyga ett plan? Det är väl bara att dra en spak i rätt riktning vid rätt läge?”

 

Jag tycker att det är jätteroligt. Först och främst, är man så känslig med vem som använder ens yrkestitel så kanske man skulle skaffa en skyddad sådan istället. Väljer man ett yrke vars definition mer eller mindre är "någon som skriver skönlitterära texter" så får man faktiskt räkna med att titeln används av de som gör det också. Det är lite så icke-skyddade yrkestitlar fungerar.

 

Extra roligt blir det när Elin Astrid påpekar att Marcus Birro själv inte har någon utbildning i att skriva skönlitteratur.

Hyckleri

Någon sportkommentator har visst sagt att fotboll är för komplicerat för att kvinnor ska förstå det, såg jag på en aftonbladetlöpsedel förut. Alltså, jag tycker också att det är roligt att håna folk för deras sexistiska uttalanden, men kunde de på fullt allvar inte hitta något mer anmärkningsvärt att uppmärksamma? Folk skriver långt värre saker på... tja, Aftonbladets egen hemsida. Det känns märkligt att göra en stor sak av det samtidigt som de har för vana att tillåta kommentarer som gränsar till HMF.

Dårskap

Enligt den här gamla artikeln i SvD har två tredjedelar av folk i en undersökning visst ljugit om att de läst böcker de i själva verket inte läst. Samma undersökning hävdar tydligen att det är ganska vanligt att ljuga om att man läst På spaning efter den tid som flytt, av Marcel Proust. Och alltså, va? Jag läste den för några år sedan och jag har aldrig stött på någon som läst den. Eller som hävdat att de läst den. Någonsin! Min oförmåga att hitta någon att diskutera Proust med har varit något som jag funnit småirriterande i flera år, så vad fan? Galet.

"Manskanalen"

Tydligen vill Ulf Brunnberg ha en tv-kanal för män. Ska man tro artikeln verkar en sådan innebära en kombination av en sportkanal, en vetenskapskanal och en historiekanal. Jag tycker också att det vore fint med en tv-kanal som enbart innehöll program jag vill se, men är inte det lite poängen med Tivo och dylikt?

Offentlig amning

Äckligt,"för böveln"! Tycker jag som kvinna att det är när mammor ammar offentligt! Det GÅR att gå undan, det GÅR att skyla sig, det Går att visa hänsyn till att alla ej gillar att se just dina "tuttar"och vad du gör med dem!!!!!!! Lika illa som om en icke-mamma att slänga fram brösten offentligt på cafeet, på restaurangen, på bussen osv...utan anledning, utan att amma osv!!!!!!! Det gör man bara inte för då klassas man som "h..ra". Tycker att det vore dags för en lag om var o hur man får amma offentligt, faktiskt! Vi VILL INTE SE era bröst!!!! Och vi ska ej behöva vända bort huvudet för att ni slänger fram era käraste mjölkmaskiner!

- Kommentar på den här krönikan om offentlig amning

 

 

Offentlig amning är en festlig fråga. Argumenten som dyker upp bland folk som är emot det är fantastiskt verklighetsfrånvända. De tillhör främst två kategorier.

 

Jag vill inte få en massa bröst uppslängda i ansiktet!!!!!

Vilka offentliga platser vistas man på då? Jag får andra människors bröst "uppslängda i ansiktet" hela tiden. Jag ser bröst på reklambilder och tidningsomslag. Jag ser bröst på kvinnor med djup urringning. Jag ser bröst på kvinnor i offentliga omklädningsrum. Jag ser bröst i filmer, på tv och i tidningar. Men jag vet inte, bröst hos ammande mödrar kanske inte är nog snygga och sexualiserade.

 

Jaha, ska man få bajsa offentligt också?!!!?!1

Eh, nej, men i likhet med spädbarn så får även vuxna personer äta offentligt.

 

 

Det jag främst undrar om kring motståndare mot offentlig amning är om de inser att alternativet är att lyssna på ett skrikande, hungrigt spädbarn. Hur är det mindre jobbigt än att behöva titta åt ett annat håll?

Är du verkligen redo att raka benen?

Alltså, Gilette och deras Vad mammor behöver veta-kampanj. Helt bortsett från det idiotiska i att uppmuntra mammor att prata om hårborttagning med sina förpubertala döttrar, varför envisas de med att prata om att vara "redo" för att raka sina ben? Samma retorik används kring att ha sex, och den är ganska märklig även då, i och med att det ger någon slags bild av sex som något livsförändrande och potentiellt traumatiserande som man måste vara redo för. Vid sex så bör man väl åtminstone vara redo att ta det ansvar som följer med området, men vid hårborttagning blir det bara fånigt. Att raka benen är inte någon övergångsrit, inte heller något bindande beslut eller ett bra tillfälle för mor och dotter att bonda. Det är hår, det växer ut igen. Någon reklamansvarig på Gilette måste verkligen ta sin arbetsgivare på för stort allvar.

 

Bild norpad från Vice, tagen av Arvida Byström.


Edit: Nu har de visst lagt ner den delen av sajten, och verkar inte ha bestämt sig för om de kommer försöka på nytt. Jaja.

RSS 2.0