Hugo Rosas har skrivit tio budord till tjejer. Innehåller pärlor som "Bli inte för fulla. Tejer som står och spyr bakom träd är ganska sexigt." och "Var alltid snygg för eran kille. Vi killar älskar när våra tjejer ser bra ut så att vi kan visa upp dom och vara stolta. Många tjejer tror att bara för att dom har kille så behöver dom helt plötsligt inte sminka sig längre."

Jag har inget intresse av att följa bud dikterade av någon som tror att min existens går ut på att behaga män.

Hugo, här är ett alldeles eget budord till dig: Lär dig att vi kvinnor är riktiga människor, inte någon underart som finns till för att du ska ha något att vila ögonen på.

Äckligt,"för böveln"! Tycker jag som kvinna att det är när mammor ammar offentligt! Det GÅR att gå undan, det GÅR att skyla sig, det Går att visa hänsyn till att alla ej gillar att se just dina "tuttar"och vad du gör med dem!!!!!!! Lika illa som om en icke-mamma att slänga fram brösten offentligt på cafeet, på restaurangen, på bussen osv...utan anledning, utan att amma osv!!!!!!! Det gör man bara inte för då klassas man som "h..ra". Tycker att det vore dags för en lag om var o hur man får amma offentligt, faktiskt! Vi VILL INTE SE era bröst!!!! Och vi ska ej behöva vända bort huvudet för att ni slänger fram era käraste mjölkmaskiner!

- Kommentar på den här krönikan om offentlig amning

Offentlig amning är en festlig fråga. Argumenten som dyker upp bland folk som är emot det är fantastiskt verklighetsfrånvända. De tillhör främst två kategorier.

Jag vill inte få en massa bröst uppslängda i ansiktet!!!!!

Vilka offentliga platser vistas man på då? Jag får andra människors bröst "uppslängda i ansiktet" hela tiden. Jag ser bröst på reklambilder och tidningsomslag. Jag ser bröst på kvinnor med djup urringning. Jag ser bröst på kvinnor i offentliga omklädningsrum. Jag ser bröst i filmer, på tv och i tidningar. Men jag vet inte, bröst hos ammande mödrar kanske inte är nog snygga och sexualiserade.

Jaha, ska man få bajsa offentligt också?!!!?!1

Eh, nej, men i likhet med spädbarn så får även vuxna personer äta offentligt.

Det jag främst undrar om kring motståndare mot offentlig amning är om de inser att alternativet är att lyssna på ett skrikande, hungrigt spädbarn. Hur är det mindre jobbigt än att behöva titta åt ett annat håll?

Jag stötte på en gammal artikel från New York Times. Temat är huruvida veganer och vegetarianer bör servera kött om de gifter sig*. Eh, nej, självklart bör de inte servera kött (såvida de inte själva vill göra det, av någon anledning). Inte på sina bröllop och inte på andra tillställningar där de bjuder på mat.

Hur kan vissa köttätare göra en så stor grej av att inte få äta kött vid en enda måltid? Jag tror knappast att folk klagar över att inte få äta mjölkprodukter när de går på middag hos en mjölkallergiker eller på att inte få äta skaldjur när de går på ett judiskt bröllop. Kan man omöjligen tänka sig att äta en köttfri måltid så får man äta innan eller efter bröllopet. Svårare än så är det inte.

DN skriver om kvinnor som anklagats för mord på sina egna foster. Anklagelserna stödjer sig på lagar som tydligen var avsedda för att skydda gravida kvinnor och deras foster från våld av någon annan, men som nu används emot kvinnorna istället. Även i stater som tillåter abort! Påvens syn på gravida kvinnor är human och modern i jämförelse. Så sjukt att jag inte finner ord.

Jag hade en fin midsommar med jordgubbstårta, cider och tillhörande bakfylla idag. Lindrar den senare med pizza och gamla avsnitt av Doctor Who.

Jag borde egentligen plugga fyisk, men eftersom min fysikbok består till 80% av anekdoter om Isaac Newton så orkar jag inte riktigt. Istället deltar jag i diskussioner om föräldraskap och blir frustrerad.

Många verkar gå omkring med en bild av hur en bra förälder är. I korthet så har en bra förälder en stabil ekonomi, ett fast jobb, en god utbildning och en fast partner med detsamma. En bra förälder är inte för ung, men inte heller för gammal. En bra förälder dricker aldrig alkohol och röker aldrig. En bra förälder har inga som helst anlag för någon genetisk sjukdom. En bra förälder har mängder av tid att spendera med sitt barn. En bra förälder har planerat graviditeten. Uppfyller man inte alla dessa krav (och fler därtill) så är man oansvarig och självisk om man ändå skaffar barn.

Varför har folk så svårt att skilja på en perfekt förälder och en bra förälder? Man blir en dålig förälder av att inte ta hand om sitt barn. Man blir inte en dålig, självisk och ansvarslös förälder för att ens kusin har diabetes, för att man dricker alkohol ibland eller för att man har egna intressen. Man kan mycket väl vara en bra förälder trots att man är ung, studerar eller är ensamstående. Jag blir så trött på folk som envisas med att fördöma andra människors föräldraskap.

Niqab verkar vara ett hett ämne just nu på flera av bloggarna jag läser nu, efter att Frankrike har förbjudit niqab på offentliga platser. Hanna Fridén har skrivit bra om niqab förut och gör det igen nu. Jag känner ingen som bär niqab, så jag tänker inte uttala mig om situationen för niqabbärande kvinnor. Men det går inte att bortse från risken att en lagstiftning som förbjuder niqab på offentliga platser i praktiken innebär att kvinnor som tidigare vistades på offentliga platser i niqab slutar vistas på offentliga platser, av eget val eller av tvång.

Utöver det så känns motviljan mot niqab och andra plagg som täcker kvinnors hår, ansikte eller andra delar av kroppen rätt etnocentrisk. Varför är det kvinnoförtryck med ett täckt ansikte men normalt och naturligt med täckta kvinnobröst?

I veckan åkte mina föräldrar till London för att fira silverbröllop och tog med sig mig och min syster. Jag drack te, åt veganmat i Camden, köpte två John Green-böcker av en nerdfighter, läste Juli Zehs Corpus Delicti på planet, skaffade mig Doctor Who-prylar i Upton Park och umgicks såklart en hel del med familjen. Landade försenat vid ett vackert Arlanda förra natten.

Corpus Delicti var intressant. Berättartekniskt och språkligt var den inte fantastisk (men inte heller dålig), men den pekar på några aktuella frågor och lyfter fram tänkvärda resonemang. Det blir nog ett inlägg med utgångspunkt i den så småningom.

Oskar Öholm (M) skriver en debattartikel om skolval. Tydligen så avstår barn till föräldrar med låg utbildningsnivå och inkomst från att välja skola i större utsträckning än barn från föräldrar med hög utbildningsnivå och inkomst. Det innebär att de får gå på den skola kommunen hänvisar dem till, vilket kan innebära att de hamnar på en dålig skola. Öholm tycker att man ska lösa detta genom att göra valet obligatoriskt.

Jag vet inte, alltså. Borde inte problemet vara att vissa skolor är dåliga? Blir inte vissa elever tvugna att gå på dem ändå? Jag har svårt att tro att de bra skolorna egentligen har mängder av platser över som de inte utnyttjar.

Eftersom jag gillar källkritik så hoppade jag på One-Way Communications projekt om att granska källorna till Per Ströms Sex feministiska myter. Den här källan hittas under fotnot nummer 87 och är menad att motbevisa att kvinnor får sämre sjukvård än män.

Det här är vad Per Ström citerar:

“Allt som ser ut som sådan är inte ojämställd vård. […] Bland män under 60 insjuknar fyra gånger så många i hjärtkärlsjukdom som bland kvinnor. Är det ojämställt att, när en man och en kvinna i likartad ålder sitter i väntrummet och man kan misstänka hjärtkärlsjukdom, först ställa diagnos på mannen? Inte nödvändigtvis.”

Såhär fortsätter artikeln:

“Fördomen om hjärtkärlsjukdom som manlig stämmer ju i vissa åldersgrupper. Men om bägge får samma diagnos och man fortfarande behandlar mannen först, som tyvärr sker, kommer saken i annat läge. Den rimliga fördomen får då orimliga konsekvenser. Men helt kan man inte kasta fördomen över bord.”

Ledaren handlar för övrigt om (O)jämställdhet i hälsa och vård – en genusmedicisk kunskapsöversikt, en publikation från Sveriges kommuner och landsting. I den konstateras genomgående att kvinnor överlag får sämre sjukvård, alltså den påstådda myt som Per försöker motbevisa.

“Jag vänder mig starkt mot att lösningen på att "inte trivas med sig själv" är att förändra sitt yttre. Det är inte ens yttre det är fel på, det är det snäva ideal för vad som är vackert det är fel på. Det ideal som dikterar villkor för skönhet och hur man ska se ut för att duga. Det man istället bör förändra är sin syn på sig själv och på de ideal och normer som sätter press på en att se ut på ett speciellt sätt.“

Det är såklart bra och viktigt att trivas med sitt utseende. Tyvärr används det för att motivera beteenden som inte är särskilt hälsosamma. Strävan efter att trivas med sitt utseende används för att motivera plastikoperationer, med alla risker som medföljer ett kirurgiskt ingrepp. Den används för att motivera bantning hos personer som redan är smala*. Den används som motivation för att träna, för att lägga mängder av pengar på kosmetiska produkter, för att gå omkring i obekväma skor som skadar fötterna och obekväma kläder, för att under smärtsamma omständigheter avlägsna kroppshår.

Vissa av de sakerna är i sig skadliga, andra blir skadliga när de blir ett tvång och en begränsning. Inget av det resulterar nödvändigtvis i vad man vill åstadkomma.

Jag tror inte att vad man vill åstadkomma med en utseendeförändring särskilt ofta är enbart en utseendeförändring. Jag tror att man vill använda det som en väg att lösa andra problem. Kate Harding skriver om The Fantasy of Being Thin – föreställningen om att man skulle bli en annan, bättre person av att bli smal. Samma resonemang är såklart applicerbart på andra aspekter av ens utseende. Det stämmer såklart inte att en plastikoperation eller en svältdiet är en genväg till personlig utveckling. Det tar fokus från de förändringar som man faktiskt skulle kunna åstadkomma och kräver tid och energi.

Inte ens om målet är att trivas med sitt utseende är ett förändrat utseende en säker väg att gå. Dels så är det mycket möjligt att man bara hittar någon annan aspekt av det att vantrivas med, dels så kommer det ändras igen. Mänskliga kroppar förändras hela tiden, och en del av att leva är att bli äldre, gå upp i vikt, gå ner i vikt, få ärr, få bristningar, få rynkor och gråa hår. En mer permanent lösning är, som Hanna skriver, att förändra sin syn på sig själv och skönhet.

* Samma sak gäller för att motivera viktnedgång hos tjocka personer, men där brukar föreställningen om att ett BMI i överviktkategorin per automatik innebär ohälsa också få stort utrymme.

Jag är irriterad på någon som "hatar kvotering" och motiverar detta med att "eh, den som är bäst ska få jobbet!!!"  Eh, ja? Hela syftet med kvotering är att upphäva ett mönster då jobb inte ges till de personer som är bäst lämpade för dem, utan till de personer som tillhör en viss grupp. Man kan såklart anse att det är en dålig metod för att åstadkomma det, eller att mönstret som man vill upphäva inte existerar överhuvudtaget. Men det är rätt fånigt att påstå sig hata kvotering när man inte förstått vad det är menat att göra.

Men ja, ce'st la vie. Jag muntrar upp mig med jordgubbar och youtubevideos som jag hittade via Feministe.

Jag börjar misstänka att centerpartiets ungdomsförbund bara driver. Tydligen vill de legalisera organhandel. "Det är bara larvigt att låtsas att försäljningen av en njure skulle vara i grunden väsensskilt från att hugga skog eller trumma på ett tangentbord", skriver Hanna Wagenius, som numera är CUF:s ordförande. Har ungdomsförbundet tagits över av vänsterfolk som vill visa upp ett avskräckande exempel eller är de seriösa?

Jag har ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Det kallas Aspergers syndrom och jag fick diagnosen efter en omfattande utredning som inkluderade EEG-undersökning, skiktröntgen, en samling tester av kognitiv förmåga, motorisk förmåga, verbal förmåga, samtal med mina föräldrar om min utveckling som spädbarn och säkert fler saker som jag har glömt. I diagnosen inkluderas bland annat nedsatt empatisk förmåga* och nedsatt social förmåga, men mängder av andra saker också.

Just delen om sociala svårigheter och nedsatt empati verkar vara det som är mest allmänt känt och även mest missuppfattat. Asperger och andra neuropsykiatriska funktionshinder används ofta som en ursäkt för dåligt beteende. Då syftar jag inte på att personer som har, tror sig ha eller ljuger om att ha dessa funktionshinder. Jag syftar på personer som verkar tro att alla som beter sig illa har ett neuropsykiatriskt funktionshinder. De syns i kommentarer på bloggar, DN:s etikettspalt och lite varstans, när någon ondgjort sig över en annan människas okänsliga eller olämpliga beteeende. Vanligen insisterar de på att en del personer faktiskt har funktionshinder som gör att de inte förstår att deras beteende upprör, och att det är elakt att bli upprörd då.

Är du en person som skriver sådant? Snälla sluta.

Det finns fyra anledningar till varför det här är skitirriterande.

1. Det faktiskt finns folk som bara är idioter också. Eller självupptagna, eller ignoranta, eller distraherade, eller stressade, eller på dåligt humör. De kan vara oförskämda, otrevliga, jobbiga och elaka. Asperger tros finnas hos omkring fyra promille hos befolkningen. Jag är ganska säker på att dåligt humör är betydligt vanligare.

2. Aspergers syndrom betyder inte att man beter sig som ett svin. Det ihärdiga användandet av AS som en ursäkt för oförskämt och elakt beteende ger en bild av att Asperger innebär att man beter sig om ett svin. För det första inkluderar Asperger mycket mer än bara sociala svårigheter, och för det andra är de sociala svårigheterna sällan att man slår och är direkt elak mot andra människor. Det stigmatiserar syndromet och skapar missförstånd.

3. Personer med Aspergers Syndrom är inte dumma i huvudet. De allra flesta med Asperger är helt kapabla att lära sig saker. Precis som dyslektiker faktiskt kan lära sig hur ord stavas så kan vi lära oss sociala koder, att känna igen känslouttryck och definitivt att inte förolämpa och skada andra personer. För de flesta kommer det inte naturligt och kräver mycket träning, men det är inte omöjligt. Det kräver såklart att folk faktiskt berättar för oss och reagerar när vi beter oss oönskat. Att ha överseende med det för att vi har ett funktionshinder är bara kontraproduktivt.

4. Det är okej att bli arg på människor med funktionshinder också. Det är inte fel, elakt eller okänsligt att bli arg på någon som har ett funktionshinder. Det är helt okej. Orsaken till en persons beteende gör inte att beteendet blir trevligare för personen som utsätts för det. Om någon är elak och otrevlig mot dig så har du rätt att bli arg, säga ifrån och ogilla personen. Även om denne har ett funktionshinder.

*Nedsatt empatisk förmåga betyder i sammanhanget svårigheter att förstå, känna igen och förutse andra personers känslor. Det är inte samma sak som att helt enkelt strunta i dem eller att vara inkapabel att känna medlidande.

Lady Dahmer skriver om Slitz kvinnosyn (hämtad direkt från antiken!). Nyss var det Egmonts könsstereotypa barntidningar. Att de flesta tjejtidningar består av råd om hur du döljer hur ful du egentligen är och tips om hur du gör sexet skönare för honom (kvinnor som har sex med kvinnor existerar inte i tjejtidningar) är väl ingen nyhet heller.

Finns det bra tidningar? Det finns ju specialiserade tidningar om whiskey, fotografi, jakt och fiske, medicin och annat som är rätt ointressant för den som inte har ett brinnande intresse för dessa saker. Jag antar att vissa av dem är bra och lyckas någorlunda väl med att inte förstärka och lära in könsroller mer än, tja, en vanlig dagstidning i vart fall. Men finns det några tidningar som inte kräver att man antingen är en riktig nörd inom deras specifika område eller verkligen gillar könsstereotyper? Det närmaste jag har kommit är SJ:s tidning Kupé.

Jag vill läsa om mikroskopfotografi! Jag vill läsa en intervju med centerpartisten som skrev en motion om att göra ostkaka till Sveriges nationalrätt! Jag vill läsa om konstiga djur och street art och hur du reparerar trasiga datorer med silvertejp! Finns det tidningar om sånt?

Spoilers!

Senaste Doctor Who-avsnittet (sjunde avsnittet, sjätte säsongen) var... wow. Rorys centurionklädsel är tillbaka. Han är grym i det här avsnittet.  Likaså några tidigare karaktärer av olika rymdarter. Och River Song! River är definitivt en av mina favoritkaraktärer i serien, så jag blir lite glad varje gång hon dyker upp.

Hela "vi måste rädda Amy"-grejen är lite tröttsam. Damsel in distress-berättelsen är rätt utsliten vid det här laget. Men jag tänker ha överseende med det, för Amys tal till Melody i början är fantastiskt, Rorys tal till en samling cybermen är fantastiskt och the Doctors generade förvirring över exakt hur barn blir till är fantastisk.

Jag fattar inte hur jag ska överleva att inte få veta vad som händer nu förrän om tre månader!

Oh, are you boys dressing up as Romans now? I thought nobody read my memos!

- River Song

Satan vad varmt det är, alltså. Jag ser tillbaka på tiden då jag bodde i bostäder som faktiskt höll sig under bastunivå på sommaren och blir arg på mitt dåvarande själv för att jag aldrig fattade hur skönt det var. Här är fem saker som gör värmen något mer uthärdlig:

1. Jordgubbar

Jordgubbar (eller andra bär) gör inte att det blir svalare. Men det påminner dig om att sommaren faktiskt har fina sidor också.

2. Svala kläder

Tack vem som nu gjorde långklänningen modern i år! Det är ett fantastiskt plagg för att hålla sig någorlunda sval. Se till att den inte är för snäv bara, klänningar som begränsar ens möjlighet att gå är ingen hit. Vill man inte bära klänning så antar jag att riktigt vida byxor i ett svalt tyg uppnår ungefär samma sak.

3. Böcker

Om du i likhet med mig har en lägenhet som är varmare än det är utomhus från tolvtiden så är det en god idé att helt enkelt gå därifrån. Bibliotek, caféer, parker och balkonger är exempel på platser där du kan spendera den varmaste delen av dagen istället. Läsning är en fantastisk utom- och inomhusaktivitet. Boktips: Just Kids av Patti Smith. Jag började läsa den igår och än så länge är den fantastisk.

4. Kall dryck

Kall dryck är A och O för att överleva sommaren. Den här cidern verkar vara en del av Systembolagets tillfälliga sortiment och jag älskar den. Känner man sig något mer energisk kan man även göra drinkar. Snyggaste namnet på en alkoholfri drink är nog Safe sex on the beach.

5. Musik

Återigen, fly bostaden! Du kommer ändå bara sitta där och bli varm och klibbig och få huvudvärk. Ta en promenad till närmaste skugga istället. Lyssna på Heathers och Stealing Sheep medan du gör det.

Jag spenderar helgen med att lyssna sönder den här låten. Hur catchy som helst.

Och den här också.

Mitt sexliv är inget som någon annan gör med mig, det är något jag är en aktiv part i.