Inom feminismen så pratas det rätt ofta om förväntningar på hur kvinnor ska se ut och bete sig som en dålig sak. Det är det också, men anledningen till det är inte att det finns förväntningar, utan hur de förväntningarna ser ut och vad de grundar sig på.

 

Vill man komma fram till om en förväntning som ställs på kvinnor är en vettig förväntning så tycker jag att man kan ställa sig två frågor.

 

Till exempel förväntas det inte att män ska måla naglarna eller bära kläder som framhäver deras figur, däremot förväntas det att de ska klippa naglarna ibland och bära kläder som är rena och hela. I regel så är förväntningar som bara ställs på kvinnor eller bara ställs på män inte särskilt rimliga att förvänta sig av just enbart kvinnor eller män. Ibland så kanske det inte är en förväntning som direkt kan appliceras på ett annat kön, men oftast så finns det något som är ungefär motsvarande.

 

En del förväntningar som bara ställs på kvinnor borde också ställas på män och en del saker som förväntas av både kvinnor och män borde inte förväntas av någon alls. Till exempel förväntas kvinnor vilja spendera mycket tid med sina barn, vilket jag tycker känns som en ganska vettig förväntning på alla föräldrar. Många förväntar sig att man ska skratta med och acceptera lite stötande skämt för att inte skapa dålig stämning*, vilket jag inte tycker är en särskilt rimlig förväntning på någon alls.

 

 

Att det finns vissa normer kring hur man ska bete sig och se ut är i sig ganska bra. Däremot är inte alla sådana förväntningar bra eller rimliga förväntningar och ibland så grundar de sig i saker som faktiskt inte borde spela någon roll, som till exempel kön.