Ibland är piller en permanent lösning

Rätt ofta hör jag folk påstå att piller inte är någon långsiktig lösning på diverse sjukdomstillstånd. Oftast rör det sig om psykisk ohälsa, men ibland också fysisk. Det talas om att man måste bearbeta de underliggande problemen, motionera mer, äta bättre, gå i terapi, lära sig att acceptera sitt tillstånd eller något annat. Det är såklart jättebra att göra alla de där sakerna.

 

Men ibland så gör man alla de där sakerna och det räcker inte. Ibland så hjälper det inte alls. Ibland så har man inga underliggande problem att bearbeta eller några skadliga kostvanor att förbättra.

 

En del personer föds sjuka eller blir sjuka under livets gång och måste äta läkemedel resten av livet för att kunna må bra. Vilket faktiskt är rätt okej om alternativen är att må dåligt hela tiden eller att avlida.

 

Många verkar anse att det är något självändamål att äta så lite mediciner som möjligt. Ni vet, typen som lite skryter med att de minsann aldrig tar värktabletter när de har ont i huvudet. Och visst, det finns bra skäl till att försöka undvika att ta läkemedel i onödan. Många mediciner har obehagliga biverkningar, en del har oklara effekter över lång tid och på samhällsnivå har vi de läkemedelsresistenta bakterierna att oroa oss för. Men det betyder ju såklart inte att personer som behöver läkemedel ska avstå från dem (och ”behöver” kan vara allt från att ”behöver för att lindra ett temporärt ofarligt men obehagligt tillstånd” till ”behöver för att vara vid liv”).

 

Problemet med idén om läkemedel som en temporär lösning är att det faktiskt påverkar människors känslor och beteende. Det gör att en del personer skäms över att behöva förlita sig på läkemedel för att kunna må bra. Det gör också att en del personer försöker sluta med sina mediciner och snabbt blir sjukare.

 

Ibland är piller en permanent lösning. Ibland är det den enda lösningen. Och det är inget fel med det.



Kommentarer
Karl

Håller i stort sett med. När det gäller exemplet med antibiotikaresistens vore det ju inte mycket att oroa sig för om det inte var just för att avsaknad av verksamma antibiotika skulle leda till svåra problem. Sedan finns det väl en del skäl utöver de du tar upp till att folk är skeptiska mot vissa former av läkemedelsanvändning:

(1) När piller inte ges till folk som faktiskt mår dåligt, utan för att förebygga hälsoproblem hos symptomfria personer, och evidensen för att fördelarna överväger nackdelarna på sikt kan ifrågasättas (behandling av måttligt förhöjda riskfaktorer för kärlsjukdom, hormonersättning i menopaus för att motverka framtida sjukdomar).
(2) När man misstänker att undertryckandet av ett symptom i sig kan ha negativa effekter (febernedsättande medel).
(3) När folk använder febernedsättande medel för att gå till arbetet trots att de är sjuka och riskerar att bidra till ökad smittspridning (här är det kanske i första hand ett problem på samhällsnivå att folk inte har råd ta några sjukdagar).

Svar: Absolut finns det flera exempel, men poängen var att det handlar om andra eventuella nackdelar med läkemedelsanvändningen - inte att det per automatik är bättre att genomlida sjukdom/smärta eller använda andra metoder för att hantera den.
Alice

2012-10-16 @ 19:43:29
URL: http://diversepedanteri.blogspot.com/
Ebba

Hej!

Jg tycker mycket om din blogg och tycker att du har mycket smarta åsikter. Det här inlägget har jag dock en invändning mot. Jag ser ett problem med att så mycket läkemedel används i vardagen, särskilt sådana som innehåller ämnen som påverkar hormoner. Jag tycker att läkare borde vara mer restriktiva med att skriva ut dessa, då de har bevisat dålig påverkan på miljön. Alla läkemedel hamnar i slutändan i vår natur - i våra vattendrag, hav och sjöar varifrån vi sedan hämtar dricksvatten. Detta vatten innehåller nu en slags kemikaliecocktail med hormonförändrande ämnen så starka att de får fiskar och andra levande mekanismer i havet att genomgå hormonförändringar som kan likställas med de som människor som vill byta kön går igenom.

Jag förstår att vissa människor måste ha medicin för att överleva. Men jag tycker inte att det är försvarbart att det skrivs ut så mycket medicin till personer som kanske egentligen inte behöver den. Här tänker jag inte bara på läkare i Sverige - i USA till exempel får var femte pojke diagnosen adhd och medicineras för detta. Jag tror att många av dessa pojkar medicineras bara för att föräldrar/lärare tycker att de är för stökiga och orkar helt enkelt inte med dem.

Vad anser du?

2013-04-07 @ 16:56:12


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0