Alltså, Gilette och deras Vad mammor behöver veta-kampanj. Helt bortsett från det idiotiska i att uppmuntra mammor att prata om hårborttagning med sina förpubertala döttrar, varför envisas de med att prata om att vara "redo" för att raka sina ben? Samma retorik används kring att ha sex, och den är ganska märklig även då, i och med att det ger någon slags bild av sex som något livsförändrande och potentiellt traumatiserande som man måste vara redo för. Vid sex så bör man väl åtminstone vara redo att ta det ansvar som följer med området, men vid hårborttagning blir det bara fånigt. Att raka benen är inte någon övergångsrit, inte heller något bindande beslut eller ett bra tillfälle för mor och dotter att bonda. Det är hår, det växer ut igen. Någon reklamansvarig på Gilette måste verkligen ta sin arbetsgivare på för stort allvar.

Bild norpad från Vice, tagen av Arvida Byström.

Edit: Nu har de visst lagt ner den delen av sajten, och verkar inte ha bestämt sig för om de kommer försöka på nytt. Jaja.

Igår störde jag mig på en forumdiskussion om begreppet "gayvänner", efter att sådana eftersökts. Jag tycker att det är nedlåtande och kränkande att kalla sina homosexuella vänner för gayvänner (eller bögvänner, eller homovänner, eller flatvänner...) samtidigt som man kallar sina heterosexuella vänner för vänner. Dels implicerar det att "vän" skulle betyda en heterosexuell sådan, vilket faktiskt inte stämmer. Det antyder även att "gayvänner" skulle vara något annat än riktiga, vanliga vänner. När man, som vissa personer i tråden, säger att man vill ha gayvänner så låter man sexualitet bli ett definierande karaktärsdrag istället för att behandla homosexuella som riktiga människor, med personlighet, intressen, social komptens, förmågor och brister som är helt oberoende av deras sexuella läggning. Att vilja bli vän med någon på grund av deras sexuella läggning är avhumaniserande och oacceptabelt.

Det här görs hela tiden, i mängder av sammanhang. "Fotboll" kan omfatta både damfotboll och herrfotboll, men det är bara när man talar om damfotboll som en avskiljning görs. Svenska fotbollsförbundets hemsida har kategorierna Allsvenskan och Damallsvenskan.

Barack Obama är en svart president, medan George W. Bush bara var president.

Män är politiker/chefer/sopgubbar och kvinnor är kvinnliga politiker/chefer/sopgubbar.

Kvinnor är strippor/sekreterare/modebloggare/dagisfröknar medan män är manliga strippor/sekreterare/modebloggare/dagisfröknar.

Olikkönade par har sex, samkönade par har homosex.

Transpersoner är transkvinnor och transmän, cispersoner är kvinnor och män.

I vissa sammanhang kan det såklart vara nödvändigt eller önskvärt att specificera någons kön, hudfärg, läggning eller liknande. Däremot är det inte önskvärt att av slentrian upprätthålla normer om hur en dagisfröken, president, fotbollspelare eller vän är. Det är onödigt, tröttsamt och i värsta fall rakt av nedvärderande.

Jag vet inte riktigt om det var den här debattartikeln som drog igång den nygamla diskussionen om abort, men den är i vart fall skriven av två manliga filosofer som menar att lagen borde spegla hela den komplexa problematiken kring abortfrågan. De föreslår att lagen kring abort inte borde indelas i två kategorier (tillåtet och otillåtet), utan tre. Dessa skulle behålla den otillåtna kategorin som den är nu, alltså förhindra att foster som antas vara livsdugliga aborteras. Kategorin då aborter är tillåtna vill de dela upp i två kategorier, en där samhället är skyldigt att assistera kvinnor som vill genomföra en abort, och en där abort är tillåtet men i vilken samhället saknar skyldighet att assistera kvinnorna som vill genomföra en sådan.

Deras motivering till detta tycks vara att aborter i den tidigare kategorin skulle vara aborter då dessa inte är fel i någon grad. Som exempel föreslår de fall då graviditeten är resultatet av ett brott, då kvinnans liv är hotat och tidiga graviditeter. Den tredje kategorin skulle alltså omfatta fall då abort är fel till någon grad. De föreslår att sådana aborter skulle kunna genomföras på speciella kliniker som ser till att aborterna blir säkert genomförda och som tar betalt efter klientens förmåga, för att undvika att denna kategori gör abort till en klassfråga eller att dessa blir illegalt utförda.

Deras förslag skulle innebära att alla kvinnor som vill avbryta en graviditet skulle behöva genomgå en utredning för att konstatera vilken kategori deras graviditet tillhör, istället för enbart de fall då graviditeten pågått längre än till vecka 18. Vi skulle också behöva inrätta särskilda abortkliniker. De specificerar inte om "tar betalt efter klientens förmåga" innebär att samhället skulle stå för den del av kostnaderna av dessa aborter som deras klienter inte kan stå för eller om tanken är att välbeställda kvinnor ska betala för inte bara sina egna aborter utan även andra kvinnors. Oavsett vilket måste någon stå för kostnader för att driva särskilda abortklinker, kostnader för att utreda kvinnornas ekonomi och delar av kostnader för vissa av aborterna som utförs där. Jag har svårt att tro att det skulle innebära en kraftig minskning av kostnader för aborter för samhället, särskilt då enbart 4,9% av alla aborter utförs efter första trimestern (efter vecka 12, alltså), vilket borde vara att betrakta som tidigt.

En annat spännande förslag är att graviditeter som är resultatet av ett brott automatiskt skulle hamna i kategori två, då samhället har en skyldighet att assistera den gravida kvinnan att genomföra en abort. Efter vecka 22 anses foster överlag vara livsdugliga. Såvitt jag vet tar det inte sällan längre tid än så mellan en polisanmälan och huvudförhandling. Uppgiften att bedöma huruvida ett brott begåtts eller inte bör knappast tillfalla någon annan myndighet än rättsväsendet.

Uppdelandet av en tredje kategori för aborter verkar med andra ord alltså både kostsamt och opraktiskt att genomföra. Jag vet inte riktigt vem som är tänkt att gynnas av en sådan lagstiftning, främst verkar den vara menad att skuldbelägga och anklaga kvinnor vars aborter faller in i den tredje kategorin. Vilket för oss till grundtesen.

Grundtesen som dessa filosofer lägger fram är att eftersom framtida, potentiella individer tillskrivs moralisk vikt i klimatfrågor borde  samma sak gälla i abortfrågor. Enligt dem gör detta att en konflikt uppstår mellan foster och moder, där deras intressen måste vägas emot varandra. De utgår från att fostrets framtida intresse är att födas. Med den utgångspunkten blir allt de föreslår obegripligt. De lägger fram tanken om att abort inte är fel till någon grad då det genomförs tidigt i graviditeten, helt fel då fostrer kan antas vara livsdugligt och delvis fel däremellan. De lägger alltså fram en modell då fostrets intresse ges större vikt ju närmare en livsduglig varelse det är. Eftersom modern är en livsduglig, levande varelse under hela graviditeten borde hennes intresse enligt samma modell väga större än fostrets fram till punkten då det kan anses vara lika livsdugligt eller levande som hon är.