One Shade of Grey
Könssjukdomar och testning
Visste ni att det är National HIV Testing Day i USA idag?
I UngKab09, en studie om ungdomars erfarenheter och attityder kring sex, hade en tredjedel av de som svarade någon gång testat sig för HIV och bara en tiondel hade gjort det under det senaste året. Trots att betydligt fler hade haft sex där de inte använt kondom.
Jag testade mig för HIV och diverse andra könssjukdomar för ungefär ett år sedan. Jag hade haft oskyddat sex och var inte säker på om folk jag haft det med hade några könssjukdomar (inget jag rekommenderar), så det kändes som en bra grej att göra.
Ett HIV-test kräver bara att man lämnar ett blodprov, vilket kanske tar max fem minuter att lämna. Test för en del andra sjukdomar inkluderar urinprov eller prov från slemhinnor som då tas med något som liknar en lång tops. Jag fick resultaten en vecka senare över telefon. Jag vet att en det finns en del personer som haft svårt att få testa sig för HIV eller fått höra att det är onödigt, men faktum är att man som patient har rätt att få testa sig för HIV om man så önskar och det är dessutom kostnadsfritt. Jag tycker att det är en väldigt bra idé att testa sig för HIV och andra könssjukdomar om man har haft sex överhuvudtaget och i synnerhet om man inte använt kondom eller annat skydd mot sjukdomar. Om man har några sjukdomar så kan man förhoppningsvis behandla dem, eller åtminstone undvika att smitta andra, och om man inte har det så är det skönt att veta säkert.
Har ni testat er för HIV eller några andra könssjukdomar?
MRI-födsel
Träning och hälsa
Jag brukar inte skriva särskilt mycket om träning, trots att det är nära sammanknippat med mycket av det jag brukar skriva om – hur vårt samhälle ser på olika kroppar, bantning, fat acceptance och liknande.
Jag ogillar de flesta former av träning och ägnar mig inte åt det särskilt ofta. Mycket av det som skrivs om träning känns lite som en utskällning över detta faktum. Träningsbloggar brukar vara ungefär som bantningsbloggar, DIY-bloggar eller liknande när det kommer till självgodhet och fullständig oförståelse inför det faktum att alla andra inte kan eller vill göra samma sak. Så ja, jag brukar hålla mig borta från det hörnet av internet och den delen av tidningshyllan på Konsum.
Hur som helst, jag skulle vilja prata lite om träning och hälsa. De flesta har nog hört att det är hälsosamt att röra på sig och det stämmer. Det har positiv inverkan på en rad olika hälsotillstånd, bland annat depression, diabetes, ångestsjukdomar, högt blodtryck och trötthet. Vilket är trevligt, såklart, men det som stör mig är att när folk pratar om att träning är hälsosamt så specificeras sällan vad som menas med ”träning”. Jag tycker i vart fall att det är lätt att få intrycket av att jag måste springa fem kilometer om dagen eller köra ett stenhårt gympass för att få de där positiva hälsoeffekterna, men det stämmer inte.
Det finns många studier som visat en stor skillnad på generell hälsa och livskvalitet, vid flera olika sjukdomstillstånd (eller i utvecklandet av sjukdomstillstånd), där träningen rört sig om 150 minuters träning i veckan – alltså ungefär 20 minuter varje dag, eller 30 minuter fem dagar i veckan. Medelintensiv träning är ungefär samma intensitet som en rask promenad och de där minuterna behöver inte vara sammanhängande. Hälsoeffekterna av träning ges alltså även av betydligt mindre träning än man lätt kan få för sig. Mer träning än 150 minuter i veckan kan ge ytterligare positiva effekter, men det verkar planas ut någonstans däromkring. Att träna två timmar om dagen ger inte särskilt mycket bättre hälsoresultat än att träna 20 minuter om dagen. Mindre träning än så har såklart också positiv inverkan, om än mindre sådan.
Det har för övrigt inget med viktnedgång att göra, vilket också verkar vara en förekommande missuppfattning – personer med ett BMI i fetmakategorin upplever positiva effekter av träning även om deras vikt inte påverkas och det gör även personer med ett normalviktigt BMI.
Självklart är det upp till var och en vad de prioriterar och vad de vill göra med sina kroppar. Huruvida man tränar eller inte påverkar överhuvudtaget inte om man är en värdefull eller bra person. Poängen med det här inlägget är inte att uppmana folk att motionera, utan att informera om vad ”hälsoeffekterna av träning” faktiskt betyder. Vad ni som läser gör med den informationen är upp till er.
Lika rättigheter är inget att vara tacksam över
Videotips: Svar på "Science - it's a girl thing!"
Ni som använder blogg.se...
Facepalm
Om att betala för sjukvård
Abort som preventivmedel
Två SD:are har tydligen föreslagit att en abort ska ersättas med 10 000 kronor till landstinget om det inte finns läkarintyg som säger att hälsoskäl till denna finns. Det är lite oklart om de menar att enbart modern eller bägge föräldrarna ska stå för den kostnaden, men ja.
Den ena av dessa påstår att abort används som preventivmedel och att vanliga preventivmedel har blivit opopulära.
Påståendet om att aborter används som ett preventivmedel dyker upp hela tiden, men stämmer det ens?
Enligt Socialstyrelsens statistikdatabas gjordes 2011 20,8 aborter per 1000 kvinnor. I åldersgruppen där flest aborter sker (20-24 år) så är det 33 aborter/1000 kvinnor. Okidok. Det i sig säger ju inte så mycket om huruvida det används som ett preventivmedel eller inte.
Planned Parenthoodhar information om hur effektiva olika preventivmedel är. Kondomer innebär 98% säkerhet över ett år vid perfekt användning, alltså att 2 av 100 kvinnor per år kommer bli gravida om de använder kondom vid varje tillfälle och använder den helt rätt. För hormonella preventivmedel rör det sig om 1 kvinna av 100 vid perfekt användning. Om dessa preventivmedel inte används helt rätt så ökar såklart risken för graviditet (till 18% över ett år för kondom och 9% över ett år för p-piller). Om ingen preventivmetod överhuvudtaget används så är risken för graviditet över ett år runt 85%.
20,8 aborter/1000 kvinnor verkar inte som en särskilt orimlig siffra. Inte ens i åldersgruppen med flest aborter är siffrorna särskilt mycket högre än antalet oplanerade graviditeter som skulle kunna väntas om alla använde kondom och gjorde det perfekt. De är definitivt färre än de 850 aborter/1000 kvinnor som skulle kunna förväntas om alla använde abort som en preventivmetod och ingen faktiskt ville blir gravid.
Den enda statistik jag kan hitta på om preventivmedel använts av abortsökande kvinnor kommer från 1996 och undersökningen Sex i Sverige (presenterad här i en annan artikel). Enligt den hade endast 36% av kvinnor som sökte abort inte använt någon preventivmetod överhuvudtaget vid tillfället då de blev gravida. Jag har inte hittat några aktuella siffror över preventivmedelsanvändning hos personer som söker aborter.
Enligt samma undersökning så hade svenskarna i genomsnitt 65,4 vaginala samlag per år (inkluderat de som inte hade sex överhuvudtaget). Hopslaget med 20,8 aborter/1000 kvinnor över ett år så får vi ett genomsnitt som säger att 0,0003% av alla vaginala samlag resulterar i en abort.
De här siffrorna är något jag har slängt ihop eftersom jag inte kunnat hitta några aktuella undersökningar som tittar på det här närmare, men utifrån den statistik jag kan hitta så verkar idén om att abort används som ett preventivmedel inte särskilt rimlig.
Apotekets reklam om mensskydd
Det är inte bara kul att bli raggad på
Rätt ofta hör jag någon variant av att det är orättvist att män förväntas ta initiativ när det gäller sex och kärleksrelationer. Specifikt mot män alltså, för att det är jobbigt att de behöver ragga medan kvinnor bara behöver bli raggade på. Det kan man väl tycka, men jag blir irriterad på att många personer verkar tro att det bara är positivt att vara den som blir raggad på.
Visst är det trevligt att bli raggad på om man faktiskt vill bli raggad på och av personen som raggar. Om man inte vill det och är det så är det lite mer komplicerat.
Till en början så finns det gott om personers vars raggningsteknik är ungefär som telefonförsäljares säljteknik – prata i en evighet innan de kommer med ett konkret erbjudande som man kan tacka ja eller nej till. Det är en obekväm situation och det är jobbigt om du inte vill prata med personen i fråga.
För det andra så är det inte särskilt trevligt att avvisa andra människor. De flesta av oss gillar inte att göra andra personer ledsna eller besvikna och det är rätt svårt att säga till någon att man inte är intresserad av dem utan att åstadkomma just det.
För det tredje så är många personer rätt dåliga på att hantera ett nej. Den vanligaste responsen jag brukar få om jag tackar nej till att ligga med någon/dejta någon/ge någon mitt telefonnummer/liknande brukar vara ”varför?” eller ett försök att övertala mig om att göra det ändå. Några gånger har jag praktiskt blivit utskälld för att jag inte är intresserad av någon. Det är ärligt talat inte kul någonstans att behöva hantera människor som anser sig ha rätt till min tid och min kropp.
Självklart finns det jobbiga saker med att vara den som raggar också, men det är inte så svartvitt som många framställer det.
Rakning, igen
Det första exemplet är "men jag tycker orakade ben är fult, man får väl tycka som man vill?!??!". Den har vi inte hört förr.
Såhär va. Jag tycker att mina ben är snyggare när det inte är hår på dem. Jag tycker inte att det är ett problem att ha den preferensen, vare sig för sin egen eller någon annans kropp. Däremot blir det problematiskt när man försöker tvinga på andra personer den preferensen, till exempel genom att berätta för någon som har hår på benen att man tycker att det är fult eller utan tillåtelse lägga upp bilder på människor med orakade ben på Facebook i syfte att håna dem. Det går att ha preferenser utan behöva prata om hur äckligt man tycker motsatsen är eller be resten av världen att rätta sig efter dem.
Jag tror att många svenska kvinnor som slutat bort hår från benen (eller andra ställen på kroppen där det är förväntat) tycker att hårlösa ben är snyggare, åtminstone till en början. De flesta av oss är uppvuxna med det hårlösa idealet, så det är klart att det blir lite konstigt att se något annat. Jag vill inte tala för någon annans orsaker, men för min del så är det mest att jag har andra prioriteringar än att se bra ut.
Jag har prövat rätt många olika metoder för att ta bort hår och tycker att de antingen är för dyra, tidskrävande, obehagliga eller irriterar min hud för mycket för att det ska vara något jag vill göra på regelbunden basis. Det faktum att jag tycker mina ben blir snyggare är inte värt det. Så ja, jag tycker att det vore trevligt om människor slutade argumentera som om den stora frågan här är huruvida hår eller hårlöst är snyggast. Den faktiska frågan är människors rätt att göra vad de vill med sitt kroppshår utan att få höra att det gör dem äckliga.
Lästips om Asperger och Breivik
Det här är en sån där grej som verkligen besvärar mig, för varje gång någon som begått ett brott har (eller misstänks ha) AS eller någon annan autismspektrumdiagnos så behandlas det som en förklaring. Det dras upp föreställningar om att vi med AS inte kan känna empati och antyds att vi skulle begå fler våldsbrott än andra personer. Inget av det stämmer.
Kring idén att personer med Asperger skulle vara mer benägna att begå brott så stämmer det helt enkelt inte. Det har gjorts studier på det, bland annat den som rapporteras om här.
Så var det den gamla klassikern om empati igen. Asperger syndrom innebär inte en nedsatt förmåga att känna empati på det sätt som media verkar vilja antyda. En del personer med AS har svårt att läsa av andra personers känslotillstånd eller förutse andra personers känslomässiga reaktioner i vissa sammanhang. Det har med empatisk förmåga att göra, men när det talas om att känna empati så menar man snarare att bry sig om andra människors välmående och påverkas av deras känslor. Den biten påverkas inte utav AS - när vi är medvetna om någon annans känslor så bryr vi oss lika mycket som personer utan AS.
Så det vore trevligt om media kunde sluta antyda att vi kommer mörda alla omkring oss för att vi inte fattar att det är en hemsk sak att göra.
Om att publicera privata mail
För ett tag sedan så publicerade en feministisk bloggare ett privat mail från en annan feministisk bloggare på sin blogg. Den senare verkar ha tagit illa upp och den tidigare verkar inte ha menat något illa med det hela.
Jag tänkte inte kommentera just den situationen specifikt, utan om att publicera privata meddelande i allmänhet. Ganska många bloggare gör det här ibland, utan att nämna huruvida detta sker med avsändarens tillstånd eller inte.
Jag tycker inte att det är okej att publicera privata mail utan att ha fått avsändarens tillstånd. Undantaget skulle väl vara rena hatmail. Men om det rör sig om mail som inte är illasinnat menade så tycker jag att man ska respektera det faktum att avsändaren har valt att ha en privat konversation istället för att bara lämna en kommentar. Då menar jag både hela och delar av mail, med eller utan avsändarens namn/kontaktinfo.
För ärligt talat, det är inte så jävla svårt att fråga någon om det är om det går bra att publicera mail de har skickat till en.
Jag skulle dessutom gärna se att fler bloggare började skriva att de fått tillstånd att publicera mail, för att undvika missförstånd och sända signalen att det faktiskt är viktigt att få det.
Om mens och rakning
"Män behöver ju köpa rakhyvlar och raklödder så det är inte billigare att vara man. Män kostar mer också eftersom vi äter mer."
- Anonym kommentar hos Intersexorwhat
När någon föreslår att mensskydd borde vara gratis/billigare så är det ofta någon som kommer med motargumentet att män ju måste raka sig, så det går jämnt ut. Och alltså, va?
Till en början så är det en rätt konstig liknelse. Det är många män som har skägg och det går definitivt att välja att ha det. När det gäller manlig ansiktsbehåring så är det inte nödvändigt att göra någonting åt den. Mens är inte samma sak. Det går inte att ha mens och skippa att använda mensskydd utan att sannolikt få svårborttagna fläckar på kläder, så ekonomiskt hjälper det inte alls. Dessutom är mesfläckar på kläderna något som är rejält mycket mindre accepterat än skägg på män. Har du mens så är du så illa tvungen att göra något åt det.
Men, till den andra konstiga saken med det här argumentet - kvinnor "behöver" också ta bort hår. Det finns en förväntning om att män ska raka bort sin skäggväxt. Det finns också en förvänting om att kvinnor ska raka eller på annat sätt ta bort hår från sina armhålor, ben, bikinilinje eller eventuellt allt könshår och dessutom göra sig av med hårväxt i ansiktet om de har sådan. Sett till den aktuella ytan så kan man väl gissa att kvinnor spenderar mer pengar än män på hårborttagnig.
Sedan så finns det kvinnor som väljer att inte ta bort hår från alla eller någon av de här platserna och män som väljer att ta bort mer än bara sin ansiktsbehåring. Men ska vi se till vilka förväntingar det finns på hårborttagning hos män och kvinnor så blir det bara konstigt att påstå att mäns rakning skulle vara någon slags motsvarighet till kvinnors mensskydd.
Det där med hen
Det är ju inte särskilt många som verkar vilja helt ersätta han och hon med hen, men desto fler som fått för sig att detta är hela poängen med ordet. Och många av dessa verkar bli upprörda och tycka att deras könsidentitet tas ifrån dem om någon skulle kalla dem "hen". Det ska såklart respekteras, men jag måste säga att jag verkligen inte fattar varför.
Jag identifierar mig som kvinna, men också som mängder av andra saker. Ändå är mitt kön det enda som avspeglar sig i vilket pronomen människor använder när de pratar om mig. Får jag min etnicitet, min sexuella läggning, min neurofunktion, min socioekonomiska tillhörighet, min personlighet eller någon av de andra saker som utgör en del av vem jag är osynliggjord eller borttagen för att de inte avspeglas i vilket pronomen människor beskriver mig med? Nej.
Självklart använder jag de pronomen som personen jag talar om föredrar, eller det jag tror att de skulle föredra om jag inte vet säkert. Det är bara vanligt hyfs. Men jag tycker ändå att det verkar lite överdrivet att tro att hela ens könsidentitet är beroende av ett ord.
