Det är ett dumt på så många sätt.

Till en början - påståenden som är menade att omfatta precis alla människor är sällan sanna. 6 miljarder människor på jorden och inte en enda av dem vill vara tjock? Yeah right.

Men även om man väljer att tolka det som att "de flesta" eller "många" människor inte vill vara tjocka så är det fortfarande ett skräpigt argument.

Först och främst så är det inte ett bra argument eftersom det faktum att en person är missnöjd med något av sina attribut inte är något slags frikort till att behandla personen i fråga som skit med hänvisning till det attributet. Det är inte okej att behandla andra personer illa, helt enkelt. Vad de tycker om sig själva är inte relevant. Egentligen så är det allt som behöver sägas om saken, men jag tänker kommentera några saker till ändå.

Det som Wollin helt ignorerar att hon hävdar att ingen vill vara tjock är orsaken till det. Om det nu är så att de flesta inte vill vara tjocka, vad beror det på? De flesta kan nog gå med på att det faktum att västerländsk norm är att behandla tjockhet som om det vore ungefär lika önskvärt som grov kriminalitet har ett finger med i spelet. När det handlar om kroppsacceptans på samhällsnivå så blir ”ingen vill vara tjock” ett nonsensargument, för det är liksom det som är problemet. Idén om att vissa kroppar är bättre och mer önskvärda och mer förtjänta av att behandlas väl är det som kroppsacceptans syftar till att förändra.

Ska det bli ett relevant argument så måste man utgå från att det är något allmänmänskligt att vilja vara smal – något som är en del av vår natur snarare än vår kultur. Och tja, den har man ju hört förr.

En vanlig idé på det området är att det finns vissa attribut som vi formats till att attraheras av genom evolutionen, och att en smal kropp skulle vara ett av dessa. Ofta menar man att det hör ihop med hälsa – att tjockhet är ohälsosamt och därför oattraktivt. Problemet där är att det inte går ihop.

I åldrarna 6-84 i Sverige beräknas att 35% av kvinnorna och hälften av männen är överviktiga eller har fetma (sett till BMI). Det finns goda belägg för att vikt beror till stor del av gener och det krävs att vi accepterar den idén för att evolution ska kunna användas som en förklaringsmodell. Uppenbarligen har personerna som har de gener som möjliggör övervikt och fetma inte missgynnats särskilt mycket evolutionärt, för i så fall skulle det inte finnas så många av dem. Om det låg i människans natur att finna personer med de här generna oattraktiva så skulle det med all sannolikhet finnas färre av dem.

Men, tänker någon nu. Det är inte generna som är oattraktiva, det är kroppstypen. Okej. Det finns rätt goda belägg för att den genuppsättning som kan ge övervikt och fetma har funnits inom mänskligheten under lång tid men att det är först nyligen som vår miljö tillåtit att de uttrycks på det här sättet. Grejen är bara den att om så är fallet, varför skulle vi ha utvecklats till att ogilla en egenskap hos andra individer som vi inte konfronterats med under den utvecklingen? Det verkar inte särskilt sannolikt, helt enkelt.

Så då kommer någon med invändningen att det inte är vikten i sig, utan sjukdomen som vi tänker oss följer med vikten som vi finner oattraktivt. Okidok. Problemet med den idén är att de sjukdomar som man brukar tala om som fetmarelaterade sjukdomar är helt irrelevanta när det kommer till evolution. Det rör sig framförallt om diabetes typ 2 och diverse hjärt- och kärlsjukdomar. Debutåldern för de sjukdomarna är i regel så pass hög att evolutionen inte har ett jota att säga till om angående dem, vilket också är anledningen till att de är så vanliga. Vid det laget skulle du, under majoriteten av mänsklighetens historia, redan ha hunnit skaffa barn, se dem växa upp och oftast dö av något annat.

Jag ser helt enkelt inte hur det skulle kunna vara en del av människans natur att finna tjockhet oattraktivt, för det finns ingen bra förklaring på hur det i så fall skulle ha uppstått. Så vi slopar idén om att ingen vill vara tjock för att det är objektivt oattraktivt. Det är trams taget ur luften för att försvara en redan existerande norm.

Sedan så har vi såklart hela vikt och hälsa-biten, som jag skrivit om tidigare. Nu valde jag att fokusera på utseende, i och med att det var vad båda blogginläggen framförallt tog upp.