Könsroller är inte samma sak som personlig utveckling

MarySaintMary skrev nyligen ett inlägg om den gamla klassikern att tjejer inte gillar snälla killar, som bloggats om på flera andra ställen.

 

Bland den märkligare responsen jag sett på detta är att det skulle vara hyckleri av en uttalad feminist att prata om vad hon uppskattar hos en partner eftersom det skapar könsroller. I samma veva har det föreslagits att alla ska få vara som de är och att man i en könsrollsfri värld inte ska kritisera någons beteende.

 

Jag måste bara säga att det är ju helt absurdt. Jag vill gärna se en värld utan könsroller, men det har inget att göra med att att alla ska få vara precis som de är Jag vill inte att egenskapers värde ska avgöras av könet på den som besitter dessa egenskaper - jag vill inte att alla egenskaper ska ha samma värde. Motstånd mot könsroller ska inte användas som en ursäkt för att slippa utvecklas som person.



Kommentarer
MarySaintMary

Tack för länkning! Nej, det var en konstig kommentar. Jag hade inte uppskattat de egenskaperna hos t ex en kvinnlig vän heller. Det är fint att säga att man ska vara sig själv, och det är klart man ska, men ibland kan det finnas egenskaper hos en som gör att man inte är ett så trevligt sällskap till andra människor, och då kanske man ska försöka ta tag i sig själv och se om man kan göra något åt det. Så har jag själv varit tvungen att göra och det antar jag att de flesta andra också gjort/kommer att göra. Och det har ju definitivt inget med könsroller att göra!

2012-01-30 @ 12:03:20
URL: http://marysaintmary.wordpress.com
Alice

MarySaintMary: Nej, precis. Det där om att vara sig själv handlar ju oftast om att man inte ska förställa sig eller ljuga om vem man är, inte om att man ska acceptera alla sina dåliga sidor och sedan vägra förändra sig.

2012-01-30 @ 15:38:51
URL: http://theolddays.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0