Sluta inte ge "amfetamin" till barn
I dagens Metro fanns det en insändare, som jag tyvärr inte lyckats hitta på nätet. Budskapet var i korthet att sjukvården borde sluta skriva ut centralstimulerande mediciner till barn med ADHD. Vilket gör mig så förbannat trött.
Just det där med att barn med ADHD medicineras med ”amfetamin” (egentligen preparat som fungerar på ett liknande sätt, men ja, tidningsrubriker) dyker ju upp ibland och brukar orsaka stor upprördhet från fan och hans moster. Det är två saker som brukar förekomma i de här reaktionerna som jag tycker är väldigt problematiska.
För det första, ADHD är ett riktigt problem. Jag har svårt att tro att barn med kroniska smärtsjukdomar som behandlas med opiater skulle väcka samma upprördhet. Det finns personer med ADHD som ser det som en helt frisk avvikelse i sina nervsystem, som de är bekväma med och inte vill ändra. Det finns också personer med ADHD som betraktar det som en sjukdom, som de besväras av och vill behandla. Båda de här inställningarna och allt däremellan är helt legitima inställningar – det är upp till varje enskild person att välja hur de ser på sin diagnos. Men psykisk hälsa är precis lika verklig och värd att tas på allvar som fysisk hälsa.
För det andra, narkotikaklassning har inget med skadlighet att göra. Väldigt många människor verkar anta att narkotikaklassade läkemedel är skadligare och har kraftigare verkan än icke-narkotikaklassade läkemedel. Och alltså, så är det helt enkelt inte. Jag minns inte exakt vad som krävs juridiskt för att en substans ska narkotikaklassas, men det har med tillvänjning och ruseffekter att göra – inte skadlighet.
Självklart ska sjukvården inte dela ut Concerta som om det vore smågodis. För att skriva ut narkotikaklassade läkemedel till barn med ADHD bör man göra en ordentlig utredning av vilket vårdbehov som finns, undersöka vilka alternativ som finns, undersöka riskerna med dessa, göra en bra uppföljning efter att medicinering påbörjats, komplettera med annan behandling om behovet finns och avbryta behandlingen om medicinen inte gett önskad effekt eller gett alltför kraftiga biverkningar. Men det gäller alla läkemedel som skrivs ut till alla patienter.
Problemet är inte läkemedlet i sig, problemet är när det ordineras under olämpliga former. Lösningen är inte heller att sluta ge patienter med ADHD narkotikaklassade mediciner, utan att se till att detta görs på ett ansvarsfullt sätt.
Just det där med att barn med ADHD medicineras med ”amfetamin” (egentligen preparat som fungerar på ett liknande sätt, men ja, tidningsrubriker) dyker ju upp ibland och brukar orsaka stor upprördhet från fan och hans moster. Det är två saker som brukar förekomma i de här reaktionerna som jag tycker är väldigt problematiska.
För det första, ADHD är ett riktigt problem. Jag har svårt att tro att barn med kroniska smärtsjukdomar som behandlas med opiater skulle väcka samma upprördhet. Det finns personer med ADHD som ser det som en helt frisk avvikelse i sina nervsystem, som de är bekväma med och inte vill ändra. Det finns också personer med ADHD som betraktar det som en sjukdom, som de besväras av och vill behandla. Båda de här inställningarna och allt däremellan är helt legitima inställningar – det är upp till varje enskild person att välja hur de ser på sin diagnos. Men psykisk hälsa är precis lika verklig och värd att tas på allvar som fysisk hälsa.
För det andra, narkotikaklassning har inget med skadlighet att göra. Väldigt många människor verkar anta att narkotikaklassade läkemedel är skadligare och har kraftigare verkan än icke-narkotikaklassade läkemedel. Och alltså, så är det helt enkelt inte. Jag minns inte exakt vad som krävs juridiskt för att en substans ska narkotikaklassas, men det har med tillvänjning och ruseffekter att göra – inte skadlighet.
Självklart ska sjukvården inte dela ut Concerta som om det vore smågodis. För att skriva ut narkotikaklassade läkemedel till barn med ADHD bör man göra en ordentlig utredning av vilket vårdbehov som finns, undersöka vilka alternativ som finns, undersöka riskerna med dessa, göra en bra uppföljning efter att medicinering påbörjats, komplettera med annan behandling om behovet finns och avbryta behandlingen om medicinen inte gett önskad effekt eller gett alltför kraftiga biverkningar. Men det gäller alla läkemedel som skrivs ut till alla patienter.
Problemet är inte läkemedlet i sig, problemet är när det ordineras under olämpliga former. Lösningen är inte heller att sluta ge patienter med ADHD narkotikaklassade mediciner, utan att se till att detta görs på ett ansvarsfullt sätt.
Kommentarer
Trackback
