När man talar om de negativa effekterna av en kultur där utseendeidealet är att vara väldigt smal och där bantning uppmuntras så talas det oftast om ätstörningar. Jag tycker att det är dåligt.

Delvis för att det är oklart i hur stor utsträckning denna kultur faktiskt bidrar till ätstörningar och all modern forskning jag känner till verkar visa att det i stor utsträckning rör sig om genetik. Helt klart är i vart fall att en ätstörning är en sjukdom, inte en frisk strävan efter att uppnå samhällets ideal. Självklart påverkas även personer med ätstörningar av omgivningen de lever i och jag tror absolut att det har en inverkan på sjukdomen, men det finns inte särskilt mycket vetenskapligt stöd för tanken att denna kultur ensamt skulle vara orsaken till någon ätstörning.

Det andra problemet jag ser med det här är att det ignorerar problemen som drabbar alla dem som inte skulle kunna diagnosticeras med någon slags ätstörning. På engelska används ibland termen ”disordered eating” för att beskriva beteenden kring mat som på ett negativt sätt avviker från ett ”normalt ätande”. Med normalt ätande menar jag i sammanhanget ungefär att äta när man är hungrig, sluta när man är mätt och äta den mat man vill och mår bra av att äta. Det är inte menat som en heltäckande defintion på något vis. Jag vet inte om det finns något motsvarande begrepp på svenska, men jag tänker använda ”stört ätande” i resten av texten.

Stört ätande kan vara lika skadligt som en ätstörning. Det kan också vara mindre skadligt eller extremt än en ätstörning, men ändå ge negativa effekter på fysisk och psykisk hälsa. Människokroppen har behov av många olika näringsämnen som vi behöver få i oss via kosten och att inte tillföra dessa i tillräckligt stora mängder ger negativa effekter på hälsa och allmänt välmående långt innan man får det avmagrade utseende som sammanknippas med anorexia. Det kan också vara värt att nämna att vi faktiskt behöver få i oss energi genom kosten också, så glöm det missvisande snacket om ”tomma kalorier”. De där kalorierna används till något.

Jag tycker att det är tråkigt att vi lever i ett samhälle där de flesta har bantat åtminstone någon gång i sitt liv och de negativa konsekvenserna av detta diskuteras nästan uteslutande i ett ätstörningssammanhang.  Samhällets föreställningar om hur en frisk, vacker och moralisk kropp ser ut påverkar en så mycket större grupp än de som drabbats av en ätstörning.