Nina Ruthström skriver om det där med frierier och att vissa personer tycker att det är väldigt viktigt att just mannen friar.

Jag förstår inte ens poängen med att fria. Då utgår jag från frierier som de sker på film - mannen ger kvinnan en förlovningsring och ber henne gifta sig med honom, hon blir förvånad och rörd och svarar genast ja (i bästa fall) och det antyds inte att de någonsin diskuterat det där med äktenskap tidigare. I händelse av att hon svarar nej så innebär det istället slutet på deras relation.

Är inte det jättedumt? Jag skulle aldrig få för mig att be en partner gifta sig med mig utan att ha diskuterat det med denne tidigare. Ett äktenskap är en rätt stor grej och jag tycker att det är lite konstigt att förvänta sig att någon ska fatta ett sådant beslut utan att tänka igenom saken ordentligt och diskutera den med sin partner.

Jag har inget problem med att man gör ett rent cermoniellt friande, då man vet hur ens partner förhåller sig till idén, men att göra det efter Hollywoodmodellen verkar ha potential att leda till mängder av jobbiga situationer.