Hanna skriver vettiga saker om plastikoperationer och tar upp något som jag brukar tänka på rätt ofta.

 

“Jag vänder mig starkt mot att lösningen på att "inte trivas med sig själv" är att förändra sitt yttre. Det är inte ens yttre det är fel på, det är det snäva ideal för vad som är vackert det är fel på. Det ideal som dikterar villkor för skönhet och hur man ska se ut för att duga. Det man istället bör förändra är sin syn på sig själv och på de ideal och normer som sätter press på en att se ut på ett speciellt sätt.“

 

Det är såklart bra och viktigt att trivas med sitt utseende. Tyvärr används det för att motivera beteenden som inte är särskilt hälsosamma. Strävan efter att trivas med sitt utseende används för att motivera plastikoperationer, med alla risker som medföljer ett kirurgiskt ingrepp. Den används för att motivera bantning hos personer som redan är smala*. Den används som motivation för att träna, för att lägga mängder av pengar på kosmetiska produkter, för att gå omkring i obekväma skor som skadar fötterna och obekväma kläder, för att under smärtsamma omständigheter avlägsna kroppshår.

 

Vissa av de sakerna är i sig skadliga, andra blir skadliga när de blir ett tvång och en begränsning. Inget av det resulterar nödvändigtvis i vad man vill åstadkomma.

 

Jag tror inte att vad man vill åstadkomma med en utseendeförändring särskilt ofta är enbart en utseendeförändring. Jag tror att man vill använda det som en väg att lösa andra problem. Kate Harding skriver om The Fantasy of Being Thin – föreställningen om att man skulle bli en annan, bättre person av att bli smal. Samma resonemang är såklart applicerbart på andra aspekter av ens utseende. Det stämmer såklart inte att en plastikoperation eller en svältdiet är en genväg till personlig utveckling. Det tar fokus från de förändringar som man faktiskt skulle kunna åstadkomma och kräver tid och energi.

 

Inte ens om målet är att trivas med sitt utseende är ett förändrat utseende en säker väg att gå. Dels så är det mycket möjligt att man bara hittar någon annan aspekt av det att vantrivas med, dels så kommer det ändras igen. Mänskliga kroppar förändras hela tiden, och en del av att leva är att bli äldre, gå upp i vikt, gå ner i vikt, få ärr, få bristningar, få rynkor och gråa hår. En mer permanent lösning är, som Hanna skriver, att förändra sin syn på sig själv och skönhet.

* Samma sak gäller för att motivera viktnedgång hos tjocka personer, men där brukar föreställningen om att ett BMI i överviktkategorin per automatik innebär ohälsa också få stort utrymme.