På senaste tiden har jag läst rätt mycket om och sett "victim blaming" och då främst när det gäller kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp.

Det gör mig så jävla ledsen och arg och frustrerad när kvinnor som utsatts för övergrepp får höra att de borde agerat annorlunda innan, under och efter övergreppet. Jag menar, det är inte särskilt hjälpsamt, såvida inte personen som säger det har en tidsmaskin nära till hands. Däremot är det ett bra sätt att få någon som redan mår dåligt att må sämre och hjälpa till att etablera en kultur som ursäktar våldtäkter och andra sexuella övergrepp.

I synnerhet brukar passivitet under ett övergrepp kritiseras. "Du borde ha sagt ifrån/knuffat undan honom/sprungit därifrån" och varianter därav är vanligt förekommande. Vad fan är det om, egentligen? Skulle man föreslå samma sak till någon som blir rånad? Varför tycks en del människor förutsätta att den som begår just ett sexuellt övergrepp genast skulle sluta om de blev ombedda? Det är väl knappast det vi förväntar oss av andra brottslingar?

Jag menar såklart inte att dessa reaktioner är fel eller dåliga - bara att de inte är bättre än passivitet. En person som utsätts för ett brott borde få reagera exakt hur de vill på detta (undantaget att begå ett annat brott som inte kan motiveras med nödvärn). Ärligt talat tycker jag att de som vill lägga problemet hos offret istället för hos gärningsmannen kan dra åt helvete.