Jag hittade ett blogginlägg hos Gaymasen om världens fetaste man, genom Hanna som med all rätta var upprörd över det.

Hans inlägg går ut på två saker. Den första är att förfäras över att någon kan vara så tjock. Den andra är att gnälla om hur tjocka människor kostar pengar och borde betala för sig.

” Han har väl ögon att se med? Varför gör ingen i hans närhet något? VARFÖR? När man blir sängliggande under fem års tid och inte kan röra sig, då har något gått galet snett. Bara att passera 200-kilostrecket hade väl skapat stora varningstrianglar i skallen? Att sedan passera 300 kilo utan att börja överväga att göra något åt fetman är crazy. Galenskap. Idioti.” - Gaymasen

Jag såg inte programmet som hänvisas till, men det verkar röra sig om Manuel Uribe. Kollar man upp honom på Wikipedia så får man veta att hans högsta vikt varit runt 597 kilo och att han gått ner från den till 315 kilo. Det är 282 kilo och nästan halva hans kroppsvikt. Att skriva ett blogginlägg om hur han inte fattar att det är en dålig grej är faktiskt bara oförskämt.

Varför han nådde en så anmärkningsvärt hög vikt till en början har jag ingen aning om, men jag har svårt att tro att förklaringen är att han själv tyckte det var en god idé. Jag har svårt att tro att någon är superpeppad på att få sin mobilitet så pass begränsad att de inte kan stå upp.

” Fetman kostar samhället mer än vad den brutala cancern gör. Tänk vilken cancerforskning vi skulle kunna få om alla bara tog ansvar för sin egen kropp? Är det då fel att införa en speciell ’fetma-skatt’?” - Gaymasen

Inte för att vara den som är den, men är tanken här att om vi la mindre pengar på sjukvård (det pratas om kostnaderna för viktnedgångsoperationer i stycket innan) så skulle vi lägga mer pengar på cancerforskning? För det är ett rätt konstigt resonemang.

Visst kan man diskutera vad som är och inte är viktigt att lägga pengar på, men sjukvård är en mänsklig rättighet enligt FN. Vill man verkligen ha mer pengar till cancerforskningen så tror jag att vi kan hitta saker som är mindre viktiga, faktiskt.

Antydningen här är ju att människor med fetma skulle få betala en speciell skatt eftersom de inte tar ansvar för sin egen hälsa. Jag orkar inte gå in i detalj på det här just nu, men faktum är att i de studier över viktnedgång som gjorts brukar omkring 95% av deltagarna ha gått upp till sin ursprungliga vikt igen inom 5 år. De flesta gör det inom 3 år. Det finns inga studier som visar att människor med fetma slipper drabbas av fetmarelaterade sjukdomar om de bara blir normalviktiga, vilket blir ganska självklart eftersom en sådan studie skulle behöva göras under betydligt längre tid än 3-5 år. Hela ”ta ansvar för sin hälsa genom viktnedgång”-grejen är verklighetsfrånvänd.

Min andra invändning är att fetmarelaterade sjukdomar inte fungerar på det sättet. Alla med fetma får inte dessa sjukdomar. En del personer utan fetma får dem. Fetma diagnosticeras efter BMI, vilket faktiskt inte säger något om vad som är hälsosamt för individen eller hur hälsosam en individ är.

Men om vi struntar i det då? Om vi låtsas att den där märkliga föreställningen om att alla människor kan nå och upprätthålla vilken kroppsvikt som helst och att alla med samma BMI är lika hälsosamma eller ohälsosamma stämmer?

Tja, det är fortfarande inte en ursäkt för att beskatta människor med fetma extra. Som Hanna skriver i sitt inlägg, då får vi problemet i att mängder av människor kan anses bära ansvaret för sina egna skador och sjukdomar i någon utsträckning. Givetvis kan vi insistera på att alla som utsätter sig för någon som helst risk för att skadas eller utveckla en sjukdom ska beskattas extra för det. Fan, vi kan rent av insistera på att föräldrar som skaffar barn trots att de har gener som kan ha inverkan i utvecklandet vid en viss sjukdom betalar extra skatt. Men jag tycker att det verkar betydligt mer praktiskt att helt enkelt låta alla skattebetalare gemensamt stå för all sjukvård.

Edit: Gaymasen har visst raderat sitt inlägg, bett om ursäkt och sagt att han egentligen tycker att "fetmaskatt" är rätt överdrivet. Bra gjort av honom, tycker jag. Jag lämnar kvar det här ändå, i och med att "fetmaskatt" ändå är något som man hör folk prata om ibland.