För ett tag sedan stötte jag på ett tankeexperiment kring abort, The Violinist. Det är en del av In Defence Of Abortion, av Judith Jarvis Thomson.

Du vaknar en morgon rygg mot rygg med en medvetslös violinist. En känd, medvetslös violinist. Han har en dödlig njursjukdom och Föreningen för Musikälskare har gått igenom alla tillgängliga register och upptäckt att du är den enda personen som har blodtypen som krävs för att rädda honom. De har därför kidnappat dig och har nu sammankopplat era blodomlopp så att dina njurar fungerar för er båda. Om han kopplas bort från dig nu kommer han att dö, men om nio månader kommer hans sjukdom vara botad och han kan kopplas loss från dig.

Det jag gillar med den här metaforen är att den till skillnad från många argument kring abort inte är beroende av hur man definierar mänskligt liv. Just huruvida foster är att betrakta som livskraftiga eller vid liv brukar vara ganska centralt vid abortdebatter och är även en viktig faktor i vår abortlagstiftning. Jag gillar att metaforen flyttar fokus från den frågan och istället hävdar att rätten till liv inte inkluderar rätten att använda någon annans kropp för att hålla sig vid liv.

Rätten till liv innebär inte att människor kan tvingas donera sina organ bara för att någon annan behöver dem för att hålla sig vid liv, så varför skulle den innebära att kvinnor ska tvingas låna ut sina kroppar till växande foster bara för att fostren behöver dem för att hålla sig vid liv?

På senaste tiden har flera av bloggarna jag läsertagit upp frågan kring prostitution, bland annat Lady Dahmer här, One-way communication här och Happy Happy Fangirl här. En hel del kommentarer ifrågasätter varför det skulle vara mer problematiskt att sälja sex än att sälja andra tjänster. Jag ser förvisso poängen i det. Sexuella handlingar är inte nödvändigtvis väsensskilda från andra handlingar. Skillnaden ligger främst i den kultur vi lever i, med tillhörande normer och strukturer kring sex.

Det är väldigt tydligt att Sverige, och stora delar av övriga världen, betraktar sex som något som kraftigt skiljer sig från många andra saker man kan göra. Det är därför det är olagligt att ha sex offentligt, men inte att promenera, utföra yoga, lösa ekvationer eller andas offentligt. Det är därför vi ser upprörda insändare om sexualundervisning, men inte om matematikundervisning eller idrottsundervisning*. Det är därför människor i större utsträckning får sitt antal sexpartners kommenterat än sitt antal arbetskamrater, det är därför vi har ordet "oskuld" men inget ord för någon som aldrig brutit ett ben och det är därför hockey-vm men inte pornografi inte visas på vanliga tv-kanaler. Det är i den kontexten som prostitution existerar och det behöver vi ta hänsyn till.

I en kultur där vissa former av sex ses som skamliga och omoraliska blir prostitution ett problem. Även i länder där prostitution är lagligt så är prostituerade en utsatt grupp, som löper högre risk att drabbas av våldsbrott och mord än andra yrkesgrupper. "Hora" är ett vanligt skällsord. Kvinnor som anses för intresserade av eller engagerade i sex anses ofta vara mindre värda eller mindre dygdiga än andra kvinnor. Det går inte att komma ifrån att människor som prostituerar sig i större utsträckning tillhör grupper med begränsade valmöjligheter än grupper med många andra alternativ.

Problemet med att betrakta sexjobb som vilken annan typ av jobb som helst är att man då också behöver behandla det som vilken annan typ av jobb som helst. Det finns då ingen anledning att ge extra hjälp och stöd till prostituerade människor som vill ta sig ur yrket. Om prostutition inte är annorlunda mot att jobba på kontor eller klippa gräs så borde det gå utmärkt för arbetsfömedlingen att dra in ersättningen för arbetslösa som inte är villiga att sälja sex. Majoriteten av människor skulle sannolikt uppleva det som traumatiskt, just eftersom de är uppvuxna i ett samhälle där sex faktiskt inte är vilken handling eller vilket jobb som helst.

*Visst, det finns upprörda insändare om andra ämnesområden också, men de brukar fokusera på att undervisningen är bristfällig, snarare än olämplig eller omoralisk.

Svenskt Näringsliv föreslår sänkt studiebidrag för utbildningar som inte leder till ett jobb som är relevant för utbildningen, skriver SvD. Främst verkar det som att studenter på humaniora- och konstutbildningar skulle drabbas av detta. De verkar inte få medhåll av särskilt många alls, tack och lov.

Jag tycker att det är ett jättedåligt förslag. I DN talar Malin Sahlén om hobbykurser som är roliga mer än användbara. Det känns tydligt att Svenskt Näringsliv tycker att universitetsutbildningar ska vara givande för samhället i stort och inte enbart för individen, vilket de tycker att utbildningar som inte leder till ett jobb på samma område är.

Först och främst är det ju fel. De flesta utbildningar ger kunskaper och färdigheter som är användbara även utanför utbildningsområdet. Men även om så inte var fallet så skulle jag tycka att det var ett dåligt förslag. Jag vill inte vara en del av ett samhälle som mäter värdet av kunskap i ökad anställsbarhet. Jag vill ha ett samhälle som är för personlig utveckling, som tycker att kunskap är viktigt och värdefullt och som låter sina invånare ha andra syften i livet än att tjäna pengar. Skattepengar är menade att gå till folkets gemensamma intressen och jag förstår inte varför dessa intressen skulle vara begränsade till att skaffa mer skattepengar.

Nyamko Sabuni, jämställdhetsminister och biträdande utbildningsminister sammanfattar mina tankar kirng saken rätt väl i DN:

"Men min utgångspunkt är att ingen kunskap är bortslösad. Används den inte direkt i ett yrke kan den användas inom ramen för organsitionsliv eller på andra sätt för samhället. Utbildning har ett mervärde i sig själv."

Varför är inte Sabuni vår utbildningsminister istället för major Björklund?

Niqab verkar vara ett hett ämne just nu på flera av bloggarna jag läser nu, efter att Frankrike har förbjudit niqab på offentliga platser. Hanna Fridén har skrivit bra om niqab förut och gör det igen nu. Jag känner ingen som bär niqab, så jag tänker inte uttala mig om situationen för niqabbärande kvinnor. Men det går inte att bortse från risken att en lagstiftning som förbjuder niqab på offentliga platser i praktiken innebär att kvinnor som tidigare vistades på offentliga platser i niqab slutar vistas på offentliga platser, av eget val eller av tvång.

Utöver det så känns motviljan mot niqab och andra plagg som täcker kvinnors hår, ansikte eller andra delar av kroppen rätt etnocentrisk. Varför är det kvinnoförtryck med ett täckt ansikte men normalt och naturligt med täckta kvinnobröst?

Oskar Öholm (M) skriver en debattartikel om skolval. Tydligen så avstår barn till föräldrar med låg utbildningsnivå och inkomst från att välja skola i större utsträckning än barn från föräldrar med hög utbildningsnivå och inkomst. Det innebär att de får gå på den skola kommunen hänvisar dem till, vilket kan innebära att de hamnar på en dålig skola. Öholm tycker att man ska lösa detta genom att göra valet obligatoriskt.

Jag vet inte, alltså. Borde inte problemet vara att vissa skolor är dåliga? Blir inte vissa elever tvugna att gå på dem ändå? Jag har svårt att tro att de bra skolorna egentligen har mängder av platser över som de inte utnyttjar.

Jag börjar misstänka att centerpartiets ungdomsförbund bara driver. Tydligen vill de legalisera organhandel. "Det är bara larvigt att låtsas att försäljningen av en njure skulle vara i grunden väsensskilt från att hugga skog eller trumma på ett tangentbord", skriver Hanna Wagenius, som numera är CUF:s ordförande. Har ungdomsförbundet tagits över av vänsterfolk som vill visa upp ett avskräckande exempel eller är de seriösa?

Jag vet inte riktigt om det var den här debattartikeln som drog igång den nygamla diskussionen om abort, men den är i vart fall skriven av två manliga filosofer som menar att lagen borde spegla hela den komplexa problematiken kring abortfrågan. De föreslår att lagen kring abort inte borde indelas i två kategorier (tillåtet och otillåtet), utan tre. Dessa skulle behålla den otillåtna kategorin som den är nu, alltså förhindra att foster som antas vara livsdugliga aborteras. Kategorin då aborter är tillåtna vill de dela upp i två kategorier, en där samhället är skyldigt att assistera kvinnor som vill genomföra en abort, och en där abort är tillåtet men i vilken samhället saknar skyldighet att assistera kvinnorna som vill genomföra en sådan.

Deras motivering till detta tycks vara att aborter i den tidigare kategorin skulle vara aborter då dessa inte är fel i någon grad. Som exempel föreslår de fall då graviditeten är resultatet av ett brott, då kvinnans liv är hotat och tidiga graviditeter. Den tredje kategorin skulle alltså omfatta fall då abort är fel till någon grad. De föreslår att sådana aborter skulle kunna genomföras på speciella kliniker som ser till att aborterna blir säkert genomförda och som tar betalt efter klientens förmåga, för att undvika att denna kategori gör abort till en klassfråga eller att dessa blir illegalt utförda.

Deras förslag skulle innebära att alla kvinnor som vill avbryta en graviditet skulle behöva genomgå en utredning för att konstatera vilken kategori deras graviditet tillhör, istället för enbart de fall då graviditeten pågått längre än till vecka 18. Vi skulle också behöva inrätta särskilda abortkliniker. De specificerar inte om "tar betalt efter klientens förmåga" innebär att samhället skulle stå för den del av kostnaderna av dessa aborter som deras klienter inte kan stå för eller om tanken är att välbeställda kvinnor ska betala för inte bara sina egna aborter utan även andra kvinnors. Oavsett vilket måste någon stå för kostnader för att driva särskilda abortklinker, kostnader för att utreda kvinnornas ekonomi och delar av kostnader för vissa av aborterna som utförs där. Jag har svårt att tro att det skulle innebära en kraftig minskning av kostnader för aborter för samhället, särskilt då enbart 4,9% av alla aborter utförs efter första trimestern (efter vecka 12, alltså), vilket borde vara att betrakta som tidigt.

En annat spännande förslag är att graviditeter som är resultatet av ett brott automatiskt skulle hamna i kategori två, då samhället har en skyldighet att assistera den gravida kvinnan att genomföra en abort. Efter vecka 22 anses foster överlag vara livsdugliga. Såvitt jag vet tar det inte sällan längre tid än så mellan en polisanmälan och huvudförhandling. Uppgiften att bedöma huruvida ett brott begåtts eller inte bör knappast tillfalla någon annan myndighet än rättsväsendet.

Uppdelandet av en tredje kategori för aborter verkar med andra ord alltså både kostsamt och opraktiskt att genomföra. Jag vet inte riktigt vem som är tänkt att gynnas av en sådan lagstiftning, främst verkar den vara menad att skuldbelägga och anklaga kvinnor vars aborter faller in i den tredje kategorin. Vilket för oss till grundtesen.

Grundtesen som dessa filosofer lägger fram är att eftersom framtida, potentiella individer tillskrivs moralisk vikt i klimatfrågor borde  samma sak gälla i abortfrågor. Enligt dem gör detta att en konflikt uppstår mellan foster och moder, där deras intressen måste vägas emot varandra. De utgår från att fostrets framtida intresse är att födas. Med den utgångspunkten blir allt de föreslår obegripligt. De lägger fram tanken om att abort inte är fel till någon grad då det genomförs tidigt i graviditeten, helt fel då fostrer kan antas vara livsdugligt och delvis fel däremellan. De lägger alltså fram en modell då fostrets intresse ges större vikt ju närmare en livsduglig varelse det är. Eftersom modern är en livsduglig, levande varelse under hela graviditeten borde hennes intresse enligt samma modell väga större än fostrets fram till punkten då det kan anses vara lika livsdugligt eller levande som hon är.