Livsmedelsverket har presenterat en undersökning om svenskarnas matvanor. Unga kvinnor äter tydligen sämst och riskerar att få i sig för lite vitamin D, järn och folat. Dietisten Birgitta Schwinn kommenterar i Metro*, appropå att just unga kvinnor äter dåligt: "Det kanske är rent ekonomiskt, att de vill lägga pengar på annat än mat. Eller så tror de kanske att de blir fetare om de äter, de tror att de mår bättre av att låta bli medan de i själva verket mår sämre."

 

 

På frågan om hur man kan lösa problemen säger hon: "Det här ämnet har låg status. Vi måste ta det på allvar och inse problemen. Vi är noga med vilken olja vi har i bilen men vad vi själva stoppar i oss bryr vi oss inte om."

 

 

Inte för att vara den som är den, men bor Schwinn i något paralellt universum gentemot mitt där unga kvinnor inte bryr sig om vad de äter? Får jag flytta dit? Jag kan tänka mig många anledningar till att unga kvinnor i Sverige inte äter så hälsofrämjande som de skulle kunna göra, men att vi tänker för lite på vad vi äter är knappast en utav dem. I så fall tror jag verkligen att hon ligger närmare sanningen när hon pratar om ovilja att vara eller bli tjocka som en faktor som påverkar vad unga kvinnor äter.

 

 

I dagens svenska samhälle (och säkert i många andra länder) så uppmuntras vi att ignorera vår inre motivation kring mat. Det sker på flera olika sätt, men resultatet är att många personer försöker att inte lyssna på vilka signaler vi får från våra kroppar (hunger, mättnad, sug efter olika saker) och ibland ser dessa signaler som ett tecken på svaghet eller sjukdom, trots att så oftast inte är fallet. Så vad använder vi för att bestämma vad vi ska äta om vi struntar i inre signaler? Tja, förmodligen yttre signaler. Problemet är att det finns mängder av yttre signaler och om vi ignorerar de inre signalerna så finns det en del belägg för att vi blir betydligt mer mottagliga för dem. Vi får yttre meddelanden om vad vi ska eller inte ska äta hela tiden, från media, från reklam, från andra människor. Har vi ingenting annat att gå på än de här meddelandena så kommer vi förmodligen inte äta på det sätt som får oss att må så bra som möjligt.

 

 

Så nej, jag tror inte att "tänka mer på vad vi äter" är något som kommer få folk att vare sig äta eller må bättre.

 

 

Jag tror att vi istället behöver betrakta det här som ett verkligt samhällsproblem, istället för att skylla på att enskilda individer struntar i att "äta rätt" trots att de borde veta bättre. Se det istället som ett problem som kommer sig av att samhället i stort gör det svårt för dess invånare att fatta beslut kring vad de ska äta baserat på sitt eget fysiska och psykiska välmående - genom att säga till oss att våra kroppar är opålitliga, genom att låtsas att vikt är ett pålitligt mått på hälsa, genom att försätta oss i situationer där tid och pengar blir viktiga faktorer i vad vi äter, genom att bombardera oss med reklam för mat, genom att normalisera restriktivt ätande och genom att få oss att tro på att det är viktigare hur vi ser ut än hur vi mår. Lös det, sedan kan vi diskutera varför inte alla äter så hälsofrämjande som möjligt.