Fanny har skrivit om den ganska välspridda uppfattningen om att den kvinnliga könsrollen är bredare än den manliga och varför hon inte håller med om det.

En del beteenden som avviker från det traditionellt kvinnliga går oftast utmärkt för kvinnor att ägna sig åt ändå utan att någon lägger någon större vikt vid det. Andra beteenden som också avviker från det traditionellt kvinnliga är betydligt mindre accepterade och bemöts av kritik, ifrågasättande och ibland ilska och våld eller hot om våld.

Vill man förstå skillnaden mellan dessa beteenden så tycker jag att det hjälper att försöka hitta någon slags kärna i den kvinnliga könsrollen. Och vad är det då? Jo, kärnan i den kvinnliga könsrollen är att vara till nytta för män. Vi ska vara behagliga att se på – för män. Vi ska passa upp på män och sköta deras hushållsarbete. Vi ska ta hand om barn åt män. Vi ska ha delta i och avstå från sex för mäns skull.

Det låter väl ganska rått, men jag tycker att det är en rätt bra förklaring på varför vissa av kvinnors rollbrytande beteenden tas emot så mycket sämre än andra. Det är helt enkelt de beteendena när vi bryter mot idén om att kvinnor är till för mäns skull, antingen genom att inte uppfylla vår förväntade funktion eller konkurrera med män.

Kvinnor som väljer att inte försöka göra sig vackra för män är ett rätt tydligt exempel. Folk kan verkligen bli skitförbannade över kvinnor som inte försöker inrätta sig i rådande skönhetsnormer – till exempel kvinnor som inte tar bort sitt kroppshår. Ni minns fortfarande Melodifestival-hårig armhåla-historien, va? Det handlar inte bara om att vara snygg – det handlar om att försöka.

Kvinnor som inte prioriterar familj och barn är ett annat exempel. Oftast så framhålls just barnafödande och barnuppfostran som typiskt kvinnliga sysslor, men ofta glöms det bort att det faktiskt inte bara handlar om att ta hand om barn i sig, utan om att ta hand om barn åt en man. Det är rätt tyst om snedfördelningen av föräldraledighet och vård av sjukt barn från mansrättsaktivister (givetvis med vissa undantag), men när det kommer till vem som ska ha vårdnaden så väcks intresset.

Konceptet ”slampor” är ytterligare ett exempel. Lite enkelt så kan man se på ”sexuell exklusivitet” som en av de funktioner kvinnor förväntas ha för män och tja, det faktum att ”slampa” är ett etablerat skällsord säger väl tillräckligt.

Sedan så har vi kvinnor som konkurrerar med män. En grundläggande del i att vara till nytta för någon är att inte konkurrera med personen i fråga. Det här är applicerbart i en mängd olika situationer. Det är okej för en kvinna att vara bra på någonting, men mest om hon är ”bra för att vara tjej” på det. När kvinnor gör anspråk på traditionellt manliga positioner (vilket kan vara allt från roligast i klassen till statsminister) så tas det ofta emot sämre.

Något jag tänkt på en del på senaste tiden är makt och hur det påverkar ens relation till andra människor. I många situationer kommer det svårundvikligen vara så att en person är väldigt utsatt inför en annan person, vilket såklart gör att den senare får mycket makt över den personen i situationen i fråga. Några exempel är barn och förälder, patient och sjukvårdspersonal, elev och lärare eller anställd och chef. Det är liksom inbyggt i situationen att den ena personen har stor kontroll över saker som är viktiga för den andra personen – deras inkomst, deras hälsa, deras betyg eller hela deras vardag och liv i stort.

Om man då är en person som sitter i en sådan maktposition så följer såklart ett stort ansvar för att inte missbruka eller utnyttja den makten för egen vinning. Det blir extra viktigt att respektera och visa hänsyn inför den andra personen, eftersom de har betydligt svårare att värja sig mot övertramp än om ni båda hade lika mycket makt i situationen. Om någon har stort inflytande på hur ens liv ser ut så är det klart att man vill hålla sig på god fot med den personen.

Därför blir jag så förbannad när jag hör talas om personer som antingen misslyckats med att förstå sin egen maktposition eller medvetet utnyttjat den gentemot andra personer. En viktig del att inse om man har en sådan position är att saker som i en annan situation skulle vara okej är inte längre det. Jag har hört många personer berätta om att deras lärare, chefer eller andra personer som har makt över dem har flörtat, tafsat eller velat dejta dem. Och det är inte okej. Säkert finns det några personer som menar att vadå, man måste väl få visa att man är intresserad? Men nej, det måste man faktiskt inte alls få. Om personen du är intresserad av förmodligen skulle ha väldigt svårt att avvisa dig, för att de befinner sig i en utsatt position gentemot dig, så är det inte okej att flörta eller visa sitt intresse.

Om du som lärare, vårdpersonal, chef, ledare för någons fritidsaktivitet, hemtjänstpersonal, god man, jurist, polis eller något annat är intresserad av en relation med en person utanför den yrkesmässiga så får du faktiskt finna dig i att inte agera på det intresset, såvida inte den andra personen tar initiativet till en sådan relation eller ni avslutat den yrkesmässiga relationen. Och i vissa fall så är det fortfarande inte lämpligt att inleda någon sexuell eller romantisk relation med denna.

Det finns säkert någon som tycker att det här känns hemskt orättvist, men vill man inte acceptera det så får man helt enkelt undvika att få någon makt över andra personer.