"Dö i förtid" används ju ofta när det ska pratas om hur farligt något är. Hur definieras det, egentligen?

 

När det pratas om att t ex rökare dör i förtid så menar man väl att rökare i genomsnitt lever kortare än icke-rökare, men det känns fortfarande som ett märkligt begrepp. Hela Sveriges befolkning lever i genomsnitt kortare än Japans befolkning. Dör vi i förtid?

 

Jag tycker att det är märkligt att prata om död som om det finns en viss ålder då livet automatiskt slutar. När det talas om att dö av naturliga orsaker eller hög ålder så är det som vanligen menas att dö av sjukdom. Din kropp har inte ett förbestämt utgångsdatum. Medellivslängd är den tid vi skulle leva om en hel grupp människors livstid slogs ihop och seda delades ut jämt till alla i gruppen - det säger inte särskilt mycket om hur länge en enskild individ kan förväntas överleva.

Jag tror att det här uttrycket används mest för att skrämma upp människor. Klart det låter mer slagkraftigt att dö i förtid än att tillhöra en grupp som statistiskt sett lever kortare än genomsnittet av befolkningen i allmänhet, alternativt kortare än genomsnittet av de som inte tillhör samma grupp.

 

Jag menar såklart inte att alla borde börja röka, eller göra något annat som är sammankopplat med försämrad hälsa eller förkortad livslängd. Men jag tycker inte det finns någon poäng med att låtsas att personer som gör det på något vis kommer missa en del av sin livslängd.

För några dagar sedan såg jag en Aftonbladetlöpsedel med texten "Maten som gör dig frisk". Det säger nog rätt mycket om hur massmedier vanligen pratar om mat att det kändes som trevlig omväxling från "maten som gör dig sjuk".

Alltså, det där med länkarna i sidan av sin blogg. Är det bara jag som fullständigt glömmer att de finns där? Jag la just till säkert 15 bloggar som jag läst under lång tid och uppskattar. Jag tror det är första gången sedan jag började blogga.

En sak som har hänt mig allt oftare på senare tid är att jag hamnar i samtal med folk som säger dumheter kring tjockhet. Det är skitjobbigt. De senaste åren har jag inte träffat vare sig nya människor eller människor som jag inte valt allt umngås med särskilt mycket. Nu när jag börjat göra det igen så är det rätt frustrerande att inse hur vanligt det är att människor beter sig rätt skräpigt runt olika grupper i samhället.

Just tjockhet blir extra vanligt,  i och med att de flesta verkar tycka att det här är en grupp som är helt okej att klanka ner på. Även personer som tycker det är viktigt att respektera andra grupper i samhället.

 

Jag är så trött på att lyssna på människor som förundras över "hur man kan låta det gå så långt" att man väger x antal kilo, utan att slås av tanken på att de flesta som väger långt över vad BMI-skalan påstår är normalvikt förmodligen har försökt gå ner i vikt. De är ju för fan uppvuxna i samma samhälle som oss andra, där de flesta undersökningar visar att nästan alla kvinnor och de flesta män har bantat någon gång.

 

Sedan att människor blir förvånade när man påpekar att det faktiskt är rätt jävla svårt att gå ner i vikt, och drar någon förenkling i stil med "kalorier in, kalorier ut". Ja, jo, precis så lätt är det. Om man bortser från att "kalorier ut" är kraftigt beroende av "kalorier in", att hela processen resulterar i ett förändrat genuttryck som ger en benägenhet att gå upp ännu mer i vikt och att det kommer resultera i att man är hungrig, trött och mår allmänt dåligt. Jag skulle inte påstå att det är lätt eller bara är en fråga om självdisciplin. Om någon sa åt mig att jag för att förbättra min hypotetiska, framtida hälsa och leva typ tre år längre behövde må piss konstant och vara trött och hungrig för alltid så skulle jag nog skita i det. Det är inte direkt ett konstigt beslut.

 

Jag blir så arg över att det ses som helt acceptabelt att snacka skit om människor för deras kroppsvikt och förmodade vilja/ovilja att förändra denna. Jag blir så trött på att samhället i stort inte bara kan låta folk se ut som de gör och äta vad de vill utan att det ska ses som något som alla andra får ha synpunkter på. Vad gör man åt det här?

Det lär bli ont om blogguppdateringar närmaste veckan, eftersom jag har mängder av plugg att spendera min tid med. Så att ni har koll.

 

Happy Happy Fatgirl har utmanat mig att svara på 11 frågor och då är det klart att jag svarar.

 

Regler: "Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog. Then, choose 11 new people to tag and link them in your post. Create 11 new questions for the people you tag to answer. Do not tag back to the person who has already tagged you."

 

Vilket land skulle du aldrig vilja besöka?

Jag tycker att det är roligt att resa och få se nya platser, så de flesta länder är länder som jag tycker det vore spännande att besöka. De länder jag däremot inte vill besöka är länder som jag skulle känna mig väldigt otrygg i. Utöver uppenbara grejer som kraftiga oroligheter och naturkatastrofer (vilket jag under vissa omständigheter skulle kunna tänka mig att besöka) så innebär det länder där homo- och bisexualitet är kriminaliserat.

 

Det finns nog inget särskilt land som jag i sig har något aktivt emot att besöka, däremot olika företeelser som gäller för vissa länder.

 

Vad är det sista du gör innan du somnar?

Det absolut sista jag gör innan jag somnar brukar vara att ligga stilla medan min dator visar gamla avsnitt av tv-serier, eftersom jag har svårt att somna när det är tyst.

 

Vad är det första du gör när du vaknar?

Stänger av min väckarklocka, ligger stilla och önskar att jag inte var tvungen att gå upp om det är en vardag och jag måste gå upp. Sen går jag på toa och sen äter jag frukost. Om jag inte måste gå upp så brukar jag skippa delen om att stänga av väckarklockan och gnälla om hur hemskt mitt liv är och satsa på toa och frukost direkt.

Gå i högstadiet för alltid eller gå i gymnasiet för alltid - vad väljer du?

Gymnasiet, helt tveklöst. Jag mådde så otroligt dåligt i nästan hela högstadiet och även om gymnasiet kanske inte var den bästa perioden av mitt liv så var det fantastiskt mycket bättre.

Hur ser ditt drömboende ut? (visa gärna bild)

Jag tilltalas av väldigt många olika saker stilmässigt, så egentligen så vore nog mitt drömboende ett hus med mängder av rum inredda i olika stil (ett av dem skulle se ut som the Black Lodge från Twin Peaks). Om man bortser från delen om att det känns lite opraktiskt att ha mängder av rum som jag inte gör något med. Men om vi utgår från en bostad som faktiskt är i en storlek som jag skulle vilja bo i så vill jag ha ett kök i lite shabby chic-stil, ungefär som det här och ett vardagsrum i någon slags kombination av Indiska-inredning och lite mer gotiska inslag. Sovrum vet jag inte riktigt. Sedan har jag märkliga fantasier om möbler i renässansstuk, men i väldigt klara färger, men jag är osäker på hur man skulle få in det.

Vilken amerikansk talkshow skulle du helst vara gäst på?

Eh, det här känns lite pinsamt, men jag har ingen aning om vilka amerikanska talkshows som finns och vad de handlar om.

 

Vad är den paradrätt, den du lagar när du vill imponera på dina gäster?

Bra fråga, jag vet inte riktigt om jag har någon. Jag brukar mest laga vardagsmat och det är väl kanske inte jätteimponerande. Men currylinsröra, kanske.

 

Tror du på någon högre makt, t ex gud eller "andligt medvetande"?

Ja, i någon utsträckning, men inte i någon särskilt väldefinierad form.

Om du fick vara allsmäktig diktator i Sverige, vad är det första du skulle göra?

Ge mer pengar till sjukvården, upphäva alliansens inhumana förändringar av Försäkringskassans regler och stifta en samtyckeslag.

Har du någonsin blivit påkommen under sex?

Ja, av min mamma. Det var obekvämt och jobbigt.

 

Vad är den bästa presenten du någonsin fått?

När jag var 9 eller 10 år så gav min mormor mig Harry Potter och De vises sten till mig. Med tanke på att jag blev en rätt stor HP-nörd därefter och har träffat flera av mina vänner genom böckerna så tror jag att det är den bästa present jag fått.

 

 

Jag utmanar: Nu är det meningen att jag ska utmana 11 andra personer. Tror dock inte att jag känner 11 andra bloggare, så ni som läser och känner för det kan väl svara? Skriv gärna en kommentar om ni gör det!

Här är mina frågor:

1. Vad saknar du mest när du är bortrest?

2. Vad gör du för att koppla av?

3. Om du fick ändra på tre saker i samhällets normer, vilka skulle det vara?

4. När du har goda nyheter, vem berättar du dem för först?

5. Vilket språk skulle du vilja kunna?

6. Vilken är din favoritbok och varför?

7. Vilka politiska frågor/samhällsfrågor känner du starkast för?

8. Vilken av dina egenskaper är du mest stolt över?

9. Vilket beteende irriterar dig mest i kollektivtrafiken?

10. Vad i ditt eget liv skulle du helst vilja förändra, just nu?

11. Hur spenderar du helst din fritid?

Dagens facebookirritation:

 

Det här reklam för ett viktminskningspreparat som kallas afrikansk mango. Annonsen leder till den här sidan, som inte har något annat innehåll än en artikel av "Julia Miller" som påstår sig ha prövat detta preparat och gått ner rejält i vikt. Sidan försöker ge intrycket av att vara något annat än en stor reklamannons, men det är inte särskilt övertygande med tanke på att alla klickbara länkar, oavsett vad de påstår sig handla om, leder till en sida där man kan köpa detta viktminskningspreparat.

Jag tror för övrigt inte att likheterna mellan den här sidan och den som Happy Happy Fatgirl skriver om här är en slump.

 

Det påstås att det i flera studier har visats att detta skulle leda till viktnedgång. Jag kan hitta två studier som överhuvudtaget behandlar preparatet och bara en utav dessa stödjer det påståendet. Ett spännande faktum är att den studie som påstår sig ha fått resultat som stödjer detta (vilka för övrigt är rätt taskigt redovisade) verkar ha börjat testa preparatet direkt på människor utan några som helst tidigare djurstudier, vilket låter otroligt osannolikt. Det är liksom inte så medicinsk forskning fungerar.

 

Så, vad säger man? Dåligt att Facebook inte har lite högre krav på sina annonsörer.

En grej som jag tycker är så satans jobbig när det kommer till diskussionen kring ideal är när någon ska börja prata om att "det går inte att väga så mycket/vara så smal utan att vara sjuk". För ganska ofta är det någon som påstår att det visst går och att de själva eller någon de känner gör just det.

 

Även om jag vet att det är fysiskt omöjligt att väga 20 kilo och vara 170 cm lång utan att vara otroligt undernärd så är det rätt svårt att motbevisa någon som påstår att de visst är det. Vad ska man göra? Kräva en journalkopia och ett brev från en läkare som intygar att så verkligen är fallet? Oavsett om ens påstående stämmer eller inte så blir det ett dåligt argument, för det är ganska svårt att bevisa att det inte finns någon som faktisk är så smal och ändå är fysiskt frisk. Dessutom har det inte så mycket med saken att göra.

 

Jag tycker inte att alla kvinnor måste vara inkapabla att leva upp till utseendeidealet med hälsan i behåll för att vi ska ha ett problem. Jag tycker att det är ett problem att några kvinnor överhuvudtaget uppmuntras att prioritera utseende framför välmående och hälsa. Visst är det extra obehagligt att den kropp vi förväntas eftersträva är en kropp som de flesta av oss aldrig kommer kunna få, som är så pass smal att de flesta av oss skulle skada våra kroppar om vi kom i närheten av den. Men det problemet är väl inte beroende av att ingen kan se ut så och vara frisk?

Det är fjortonde april och en decimeter snö utanför mitt fönster. Ska det vara såhär?

När man talar om de negativa effekterna av en kultur där utseendeidealet är att vara väldigt smal och där bantning uppmuntras så talas det oftast om ätstörningar. Jag tycker att det är dåligt.

 

Delvis för att det är oklart i hur stor utsträckning denna kultur faktiskt bidrar till ätstörningar och all modern forskning jag känner till verkar visa att det i stor utsträckning rör sig om genetik. Helt klart är i vart fall att en ätstörning är en sjukdom, inte en frisk strävan efter att uppnå samhällets ideal. Självklart påverkas även personer med ätstörningar av omgivningen de lever i och jag tror absolut att det har en inverkan på sjukdomen, men det finns inte särskilt mycket vetenskapligt stöd för tanken att denna kultur ensamt skulle vara orsaken till någon ätstörning.

 

Det andra problemet jag ser med det här är att det ignorerar problemen som drabbar alla dem som inte skulle kunna diagnosticeras med någon slags ätstörning. På engelska används ibland termen ”disordered eating” för att beskriva beteenden kring mat som på ett negativt sätt avviker från ett ”normalt ätande”. Med normalt ätande menar jag i sammanhanget ungefär att äta när man är hungrig, sluta när man är mätt och äta den mat man vill och mår bra av att äta. Det är inte menat som en heltäckande defintion på något vis. Jag vet inte om det finns något motsvarande begrepp på svenska, men jag tänker använda ”stört ätande” i resten av texten.

 

Stört ätande kan vara lika skadligt som en ätstörning. Det kan också vara mindre skadligt eller extremt än en ätstörning, men ändå ge negativa effekter på fysisk och psykisk hälsa. Människokroppen har behov av många olika näringsämnen som vi behöver få i oss via kosten och att inte tillföra dessa i tillräckligt stora mängder ger negativa effekter på hälsa och allmänt välmående långt innan man får det avmagrade utseende som sammanknippas med anorexia. Det kan också vara värt att nämna att vi faktiskt behöver få i oss energi genom kosten också, så glöm det missvisande snacket om ”tomma kalorier”. De där kalorierna används till något.

 

Jag tycker att det är tråkigt att vi lever i ett samhälle där de flesta har bantat åtminstone någon gång i sitt liv och de negativa konsekvenserna av detta diskuteras nästan uteslutande i ett ätstörningssammanhang.  Samhällets föreställningar om hur en frisk, vacker och moralisk kropp ser ut påverkar en så mycket större grupp än de som drabbats av en ätstörning.

Jag har inte orkat sätta mig särskilt väl in i debatten kring SlutWalk. Vad jag har gjort är att läsa vissa av de negativa reaktioner som tycker den kanadensiske polisman som drog igång rörelsen genom att påstå att kvinnor bör låta bli att att "klä sig som slampor"* för att undvika våldtäkt har helt rätt.

 

Deras kritik tycks gå ut på att kvinnor som klär sig slampigt löper större risk att bli våldtagna (vilket inte stöds av den forskning som finns, kan tilläggas) och därför borde kvinnor inte göra det. För även om det i teorin är klart att kvinnor ska kunna klä oss hur vi vill utan att bli våldtagna så måste man ju vara lite realistisk och tänka på vilka signaler ens klädsel ger till en potentiell gärningsman. Ofta kommer det in jämförelser med att lämna sin bil olåst, ha på sig en dyr klocka eller liknande. Vad signalerar dessa saker till någon som kan tänka sig att begå ett brott? Att brottet skulle vara lätt att begå eller löna sig relativt väl. Jag ser inte direkt relevansen för våldtäkt och slampiga kläder. Vad som utgör slampiga kläder är väl rätt subjektivt, men jag tror inte att tanken här är att de gör det betydligt enklare att våldta någon. I ärlighetens namn har jag svårt att förstå vad ”vinsten” vid en våldtäkt är, så någon slags vinstmaximering är svårt för mig att kommentera.

 

Så vad är det egentligen vi antas signalera till våldtäktsmän när vi klär oss slampigt? Tja, för att citera David Holman; ”Se ut som en slampa och bli behandlad som en slampa”. Hur behandlar man en slampa? Man våldtar henne.

Såvitt jag kan se är det hela grunden för föreställningen om att kvinnor bör klä sig på ett visst sätt för att undvika våldtäkt. Ser man en slampa så är det helt enkelt en förväntad reaktion att våldta henne. Och så undrar de varför vi vill förändra den attityden.

One-way communication skriver om preventivmedel för män, som utifrån artikeln hon hänvisar till faktiskt låter som en bra grej. Utifrån vad jag kan förstå skulle det i praktiken fungera ungefär som en vasektomi - alltså att spermieproduktionen inte påverkas, men transporten genom sädesledarna förhindras. Skillnaden från en faktisk vasektomi vore att sädesledarna inte skärs av, utan blockeras med hjälp av en gel som tydligen ska fungera bra att sedan ta bort.

Det vore jättebra! Det verkar inte, och borde inte, ge några egentliga biverkningar. Jag hoppas verkligen att det här kommer ut på marknaden och inte viftas bort med att intresset inte finns.