Är det något som får mig att vilja bygga ett kuddfort och sova i sju-åtta år tills den dumma trenden är över just nu så är det LCHF. Inte för att just den bantningsdieten är sämre än någon annan bantningsdiet, men för att den är fan överallt. Jag läste nyss ett inlägg av Isobel, där hon skriver om hur hon skulle behöva få ätstörningar för att gå ner i vikt och hålla den. Någon har kommenterat att det bara är att börja käka LCHF för att bli smal, för det är tydligen superduperrelevant.

Om LCHF nu är så otroligt effektivt att man plötsligt blir smal och frisk och fortsätter vara det resten av livet – var finns evidensen? Varför visas inte denna mirakulösa ”frisk och smal för alltid utan ansträngning”-effekt  i de många, många studier som gjorts på lågkolhydratsdieter?  Varför ska vi låtsas att det är en ny grej bara för att det har ett nytt namn? Varför har de flesta som prisar LCHF som en långsiktig metod för viktnedgång inte följt dieten under så pass lång tid att de utifrån vad vi sett i olika studier börjat ha gått upp i vikt igen än? Varför är dietens främsta förespråkare journalister och bloggare* istället för dietister, nutritionister och forskare?

Jag tycker inte att det är sådär överdrivet trevligt att bo i ett samhälle där jag förutsätts vilja gå ner i vikt och ständigt får tips om hur jag kan göra det. Om jag nödvändigtvis ska få en specifik diet slängd i ansiktet några gånger om dagen så vill jag hemskt gärna att det åtminstone ska finnas riktig vetenskap som stödjer påståendena om dess fenomenalitet. Ska någon göra något så otroligt oförskämt som att föreslå en bantningsmetod för någon som berättar om sina tidigare ätstörningar så förväntar jag mig att de ska ha väldigt, väldigt, väldigt goda belägg för att det kommer lösa personens problem.** Den typen av belägg finns inte för LCHF.

Jag vet att det här är ett argt inlägg, vilket vissa säkert ser som obefogat. Men jag blir arg när jag måste försöka vara frisk från ätstörningar i ett samhällsklimat som verkligen inte uppmuntrar till det och jag blir ledsen över hur svårt det är. Jag blir arg när jag ser andra personer som också försöker vara friska från ätstörningar bemötas av sådan enorm okunskap och ohjälpsamhet. Jag blir arg när bantingsindustrin skiter fullständigt i människors psykiska välmående och är helt bekväma med att ljuga om vad banting gör. Jag blir arg när mediarapportering om olika viktminskningsmetoder inte går att lita på och när nästan all forskning på området finansieras av någon som har ett ekonomiskt intresse i utfallet, trots att det är väletablerat att det påverkar utfallet av forskningen. Och jag tycker faktiskt att det är helt motiverat.

* Jag vet att det också finns åtminstone en läkare som förespråkar LCHF. Men läkare vet överlag inte särskilt mycket mer om näringslära än befolkningen i allmänhet, så vad dietister och andra som faktiskt är utbildade inom just det har att säga är långt intressantare.

** Det här inlägget är inte menat som ett påhopp mot alla som äter LCHF. Det är inte ens menat som ett påhopp mot dem som äter LCHF och diskuterar det med likasinnade/intresserade eller har en blogg om det. Det är menat som kritik mot att media ger så otroligt mycket utrymme till dieter överlag och för stunden LCHF. Det är också menat som kritik till dem som opåkallat rekommenderar LCHF eller någon annan bantningsmetod till människor som inte bett om bantningstips.