En sak som jag tycker det pratas lite för lite om är hur juridik och moral egentligen hänger samman.

Allt som är omoraliskt är inte lagligt, det tror jag att de flesta är medvetna om. Många tycker att det är omoraliskt att vara otrogen mot en partner, att ljuga om viktiga saker eller att se på medan någon drunknar utan att försöka rädda personen. Ingen av de sakerna är (vanligtvis) olagliga och jag tycker inte heller att de ska vara det. Andra personer kan såklart tycka olika.

Vad många verkar missa är dock att allt som är olagligt inte heller behöver vara omoraliskt. Då menar jag inte att man kan tycka att saker som är olagliga är moraliskt okej, utan att man kan tycka att vissa saker är moraliskt okej men ändå vilja att de ska vara olagliga.

Byxmyndighet är ett exempel. Jag tror absolut att det kan finnas tillfällen då en person under femton skulle kunna ha sex med en person som är långt över femton utan att den äldre personen begår ett övergrepp mot den yngre personen. I en sådan situation skulle jag inte tycka att den äldre personen gör något omoraliskt, men jag vill fortfarande att det ska vara ett brott för personer som är betydligt äldre än femton att ha sex med personer under femton. Varför? Jo, för att i allmänhet så råder det en så pass stor maktskillnad mellan unga tonåringar och vuxna att det kommer påverka situationen och den yngre partens realistiska möjlighet att säga nej till sex. Juridiskt sett så blir det väldigt komplicerat att bevisa att den yngre personen påstod att de samtyckte till sex trots att de i själva verket inte ville ha sex och att den äldre personen insåg att så var fallet men uppsåtligt utnyttjade sin maktposition över den yngre personen för att ha sex med denne ändå. Att visa att de har haft sex blir såklart mycket enklare.

För mig är det en avvägning mellan hur många personer som man kan skydda genom en lag och hur många personer som riskerar att drabbas negativt av dem utan att egentligen ha gjort något fel. Ett annat exempel är rattfylla – alla som kör bil berusade orsakar inte olyckor, men risken är så pass hög att man bedömt att det är bättre att göra det olagligt. I de flesta lagar går det att hitta på scenarion där någon skulle kunna dömas för brott utan att ha gjort något som man anser vara moraliskt fel, så den här avvägningen är nödvändig att göra. Självklart kan man vara oense om hur den ska se ut, men att tro att man ska kunna stifta lagar som enbart omfattar situationer där någon gör något moraliskt verkar inte särskilt realistiskt.