Problemet med dåliga porträtt av diagnoser
Någon anmärkte, apropå I rymden finns inga känslor, att det är väl bättre att Asperger tas upp på ett stereotypt och missvisande sätt än att det inte tas upp alls.
Bättre för vem? För mig och andra personer som har Asperger som yttrar sig på ett annat sätt än detta stereotypa och missvisande sätt så är det inte bättre.
Om jag säger schizofreni så har nästan alla en bild av vad det innebär och hur personer med schizofreni beter sig. Majoriteten har inte fått den uppfattningen genom att träffa många, eller ens någon, person med schizofreni. Den bilden är förmodligen ett pussel av tidningsartiklar, populärkultur, samtal med andra personer, faktatexter och andra källor för information. Inget problem där så länge all den informationen är korrekt, ger en god bild av vad schizofreni innebär och kan appliceras på alla personer med schizofreni. Vilket såklart inte gäller.
Lättillgängliga faktatexter om psykiska sjukdomar brukar ofta fokusera på skolboksexempel av symptomen och gärna i extrema former. De kan de ge intrycket av att en psykisk sjukdom helt ersätter egen personlighet och är inte alltid tydliga med att olika individer kan uppleva olika symptom eller uttrycka dessa på olika sätt. Populärkultur som innehåller karaktärer med schizofreni kan visa allt från en karaktär med flera personligheter till en karaktär som hallucinerar till en karaktär som mördar folk hej vilt till… ja, lite vad som helst. Den enda gemensamma nämnaren är egentligen att deras beteende tydligt avviker från normen och att de inte verkar funktionella.
Vad innebär det för personer med schizofreni? I korta drag att de inte kan vara öppna med sin diagnos utan att riskera negativa konsekvenser, vilket gör det svårare för dem att få stöd och vård om de behöver det. Det kan också vara psykiskt ansträngande att hålla sin diagnos hemlig.
Felaktiga eller missvisande porträtt av schizofreni i fiktion har en stor del i det här. Kanske inte en enskild film eller bok, men populärkultur som en helhet. Det innebär att filmer som framställer personer med schizofreni som farliga, opålitliga och obehagliga leder till konsekvenser för människor som faktiskt har schizofreni, oavsett hur långt ifrån den stereotypen de befinner sig.
Samma sak kan hända med Asperger syndrom, såväl som alla andra diagnoser som berör någons beteende och mentala förmågor. Därför är det mycket, mycket bättre för mig att det inte tas upp överhuvudtaget än att det tas upp på ett missvisande sätt. Det är lättare att behandlas som en individ än en diagnos om ingen har några förväntningar på vad diagnosen innebär.
Håller med dig. Träffade på en kille för ett tag sen som jag pratade med ett tag om hans schizofreni, hans schizofreni var inte ens i närheten av den bilden jag hade fått från tv. Det hade inte mycket likheter heller med skolboks schizofreni heller när jag läste psykologi på gymnasiet. Och även om Jag fann det intressant och ville lyssna är det ju inte säkert att andra vill när dom redan tror sig veta vad just schizofreni handlar om och hur det är för varje person.
Detta går ju att lägga på alla olika diagnoser och det är skönt att någon faktiskt skriver som det är speciellt när en person själv vet det på riktigt av egna erfarenheter :)
Nicole: Men precis. Jag har inte träffat någon som berättat att de haft just schizofreni för mig, däremot en del personer med olika psykiska sjukdomar som inte alls stämt överens med den "kulturella bilden" av hur dessa ser ut.
Jag har en släkting med bipolär sjukdom, men jag skulle aldrig ha gissat det på egen hand om jag inte visste det. Ändå är det en av de psykiska sjukdomar där människor antas vara helt ofunktionella och uppenbart sjuka.
Jag är inte nog insatt i det hela för att säga något om det egentligen. Men håller nog med dig om att det är bättre om att de håller käft än gör något, då de faktiskt inte kan göra något rätt.
Hursom helst det jag vill ta upp är att det har ju exploderat med filmer och böcker om asperger & autism på senaste tiden. I rymden finns inga känslor, Mary and Max filmer som exempel. Sedan i en ganska ny bok: Här ligger jag och blöder. Sedan finns det fler exempel. Varför tror du att de har just nu börjat komma? Det verkar som om media kom på nyss att dessa sjukdomar faktiskt existerar.. sjukt!
Sanna: Jag tror att det handlar om att just Asperger är en ganska ny diagnos. Förvisso "upptäcktes" det redan kring mitten av 1900-talet, men togs inte upp som en officiell diagnos förrän under 90-talet. Därefter tog det ju ytterligare tid innan särskilt många läkare faktiskt hade kompetensen att ställa en sådan diagnos och med tanke på att diagnosen oftast ställs under barndomen så är det väl ungefär nu som särskilt många ungdomar och vuxna med Aspergers finns och pratar om det.
Så, ja, jag tror faktiskt att media kom på att Aspergers finns nu.
