Så heter artikelserien som DN dragit igång med på delen av sin hemsida som de kallar Insidan. Här är en av de bättre artiklarna. I grund och botten tycker jag att det är ett bra initiativ. Det är viktigt att uppmärksamma och försöka lösa de könsrelaterade problem som män drabbas av. Tyvärr fokuserar flera av artiklarna på män vars främsta relevans för ämnet verkar vara att de är män. Här pratar två killar som går byggprogrammet om att gå i en klass med bara killar, här hävdar Eric Amarillo att tjejer tänder på testosteron (om sanningen ska fram) och här berättar Erik Helmerson om hur överflödig mannen riskerar att bli när könsroller förändras. Det känns inte som att DN försöker lyfta fram något viktigt när de låter någon som tydligen känner sig överflödig om han inte får leva ut en traditionell beskyddarroll och någon som tror att kvinnor baserar sin verklighetsuppfattning på Grey's Anatomy representera dessa frågor. Det känns inte som att de tar mäns problem på allvar när de väljer att lyfta fram män som sexobjekt och hur svårt det är att ragga.

Män söker sjukvård i lägre utsträckning än kvinnor när de behöver den. Män begår fler brott än kvinnor. Män får enskild vårdnad om sina barn i lägre utsträckning än kvinnor. Jag tycker att samtliga av dessa problem är betydligt viktigare än de som DN valt att fokusera på.

Så har vi namnet. Tyvärr ser jag främst mäns problem tas upp i två sammanhang; när ett hot mot ett manligt privilegium uppfattas som diskriminering och när det används för att förringa kvinnors problem. Sofia Zettermark har skrivit ett jättebra inlägg om det tidigare här. Det senare jag syftar på är alltså när folk kommenterar blogginlägg om diskriminering mot kvinnor med "men män blir också diskriminerade", eller på annat vis tar upp mäns problem för att förminska och ignorera kvinnors problem. Det är bara ett upprätthållande av status quo eftersom det inte är ett riktigt försök att lösa eller uppmärksamma mäns könsrelaterade problem.

När DN väljer att ställa upp någon diktomi i namnet på sin artikelserie där det ena könet är antingen vinnare eller förlorare så gör de lite samma sak. Män kan ha problem utan att det gör kvinnor till vinnare och vice versa. De problemen blir inte mer eller mindre viktiga för att kvinnor har större/fler eller mindre/färre problem. Poängen med att uppmärksamma könsspecifika problem är inte att utnämna vilket kön det är mest synd om. Poängen är att kunna hitta lösningar på dessa problem för att kunna bli av med dem.