Våldtäkt och sexdrift
Något av de märkligare fenomenen i diskussioner kring våldtäkt är männen som målar upp våldtäkt som en naturlig impuls. De verkar se våldtäkt som en naturlig konsekvens av sexdrift – deras standardreplik är något i stil med ”våldtäkt är ett helt oförsvarligt brott, men kvinnor borde göra X och Y och Z för att undvika att bli våldtagna”. Oftast pratar de om överfallsvåldtäkter, så det är primärt det jag kommer prata om i det här inlägget.
För rätt länge sedan läste jag ett inlägg i någon amerikansk blogg (kan tyvärr inte hitta det igen) som ifrågasatte idén om överfallsvåldtäkter som en naturlig impuls. Författaren menade att hon impulsivt känt att hon både velat slå och mörda människor, men självklart inte gjort det. Jag tror de flesta kan känna igen sig i att tänka att man skulle vilja skada en person som beter sig illa emot en eller som man ogillar. Hon hade också såklart känt att hon skulle vilja ha sex med någon som inte ville ha sex med henne. Men inte att hon skulle vilja anfalla personen, hålla fast denne medan den grät, skrek, protesterade och försökte kämpa sig fri och sedan tvinga på personen sex. Hon hade heller aldrig hört någon annan beskriva att de haft en sådan impuls, trots att hon frågat många personer. Jag har aldrig heller känt en sådan impuls och jag tror att detsamma kan sägas för de flesta.
När jag blir arg så vill jag ibland fysiskt skada människor. När jag blir kåt så vill jag aldrig någonsin överfalla och våldta någon. Därför tycker jag att det är så otroligt obehagligt och märkligt med personer som talar om våldtäktsmän som personer som inte kan kontrollera sin sexdrift, för jag tror inte att våldtäkt är en del av sexdrift.
Kommentarer
Sister
Agreed. Ändå rasar alla "män" när någon sa att män är djur... Djuriska impulser, yes?
Svar:
Alice
Trackback