Om romantik

Anna Hibbs har skrivit om att hon vill bli uppvaktad om hon ska dejta någon och frågar sig varför man inte kan behålla de lite mysiga delarna från tiden då män och kvinnor inte var jämställda på de flesta plan (det är alltså hennes påstående att vi är det nu, inte mitt).

 

Först och främst; Det går inte att välja ett specifikt område där vi ska ha olika förväntningar på män och kvinnor och sedan förvänta sig att det inte ska avspegla sig i resten av samhället. Det fungerar inte så.

 

Hibbs skriver att hon vill ha blommor, utdragna stolar, bli bjuden på middag och få dörrar öppnade för sig.

Såhär va – problemet är inte att det är fel eller dåligt att ge någon blommor, dra ut stolen för någon, bjuda någon på middag eller öppna en dörr för någon, eller att någon gör de sakerna för en själv. Problemet är att vem som förväntas göra de här sakerna beror på kön.

Alla kvinnor vill inte bli uppvaktade och alla män vill inte uppvakta. En del personer vill hellre ha den motsatta rollen och många vill variera mellan att vara den som uppvaktar och blir uppvaktad. En del personer är inte intresserade av något av det och stannar hellre hemma och ser på film.

Varför skulle kärlek och romantik vara det enda området där det är okej att ha olika förväntningar på personer utifrån deras kön?

 

Hibbs skriver som om det enda alternativet till traditionell uppvaktning är oromantiska krogragg. Men alltså, det stämmer ju helt enkelt inte. Traditionellt sett så förväntas kvinnor stå för matlagning. Har alla sammanboende heteropar börjat leva på hämtpizza nu för tiden för att anpassa sig till jämställdhet? Nej, jag är rätt säker på att de flesta hittat en lösning där man turas om att laga mat, låter den som tycker det är roligast laga mat, låter den som har mest tid laga mat eller något liknande.

 

Jag tycker vi borde ha ett liknande synsätt när det kommer till dejting och romantik. Den traditionella synen på romantik är något i stil med ”en man uppvaktar en kvinna genom gåvor, komplimanger och ridderlighet i hopp om att vinna hennes gunst”. Jag tänker mig att en modernare version skulle kunna vara ”minst två personer gör trevliga och omtänksamma saker för varandra, för att visa att de tycker om varandra”.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0