Att det bara är en fråga om prioriteringar om man vill äta bra (ekologiskt, närodlat, hälsofrämjande, utan tillsatser eller vad det nu är som förespråkas) och motionera regelbundet är ju et påstående som dyker upp rätt ofta. Och visst, det stämmer ju. Problemet är att när folk pratar om att prioritera mat och träning, eller hälsa, så sägs det ju oftast som att det som prioriteras istället är typ att slappa framför tv:n i åtta timmar. Vilket det såklart kan vara, men det kan ju lika gärna vara att det man istället prioriterar är... tja, jobb, plugg, socialt umgänge, sömn, läkarbesök, ta hand om sina barn eller något annat som faktiskt är rätt svårt att bara prioritera bort. Eller om vi pratar ekonomiskt - hyra, el, internet, transport, funktionsdugliga kläder.

 

 

Klart det finns dem som skulle ha både tid och råd och ork att äta bra och motionera, men som struntar i det för att de bara inte känner för det eller bryr sig nog mycket. De har andra prioriteringar, helt enkelt. Grejen är den att det är deras val och som samhälle är det knappast den gruppen vi bör försöka nå ut till med hälsofrämjande åtgärder.

 

 

Det verkar mycket vettigare att försöka inrikta sig mot den säkert mycket större gruppen människor som gärna skulle vilja äta bättre, träna mer, sova bättre, stressa mindre eller göra andra livsstilsförändringar som främjar hälsa och välmående, men som inte upplever att de har råd, tid eller ork. Lösningen där är inte att komma med något nedlåtande uttalande om att alla kan om de vill och att det bara är en fråga om prioriteringar. De flesta kommer inte plötsligt känna att de har möjlighet att prioritera det bara för att någon utomstående person påpekar att det väl visst går.

 

 

En bättre lösning är istället att se till att de här personerna faktiskt får ork, tid och råd att vidta hälsofrämjande åtgärder som de är intresserade av. Samhället har såklart den största rollen i det – det funkar inte att ha medborgare som är stressade, har ont om pengar och tid och sedan be dem prioritera en hälsosam livsstil.

 

 

Som privatperson finns det säkert också mycket man kan göra, som är mer effektivt än att kritisera någon annans prioriteringsförmåga, om man vill främja allmänt sunda vanor. Starta en grupp av folk som ses och tränar ihop ibland. Volontera med att hjälpa barn läsa läxor så att deras föräldrar får tid till annat. Starta ett matlag med några kompisar. Skänk pengar till organisationer som arbetar med utsatta människor. Rösta på partier som arbetar med de här frågorna på ett realistiskt sätt. Utbilda dig till tobaksavvänjare.

 

Jag menar såklart inte att alla ska göra det här, men om man nu är intresserad av folkhälsa och vill främja den så finns det mycket man kan göra som lär vara långt mer effektivt än att kritisera andra personers prioriteringar.