Konsumentmakt har ju varit rätt populärt i några år nu - man ska köpa ekologiskt och rättvisemärkt och miljövänligt och djurvänligt och veganskt och närproducerat och allt möjligt. Man ska bojkotta företag som behandlar sina anställda illa eller använder sig av barnarbete.

Det är såklart jättebra att så många är villiga att anpassa sitt konsumtionsmönster efter hur deras konsumtion påverkar miljön, djur och andra människor. Det tråkiga är att annat det ofta är den form av politiskt engagemang som hamnar i fokus när det gäller vilka varor vi köper, trots att det kan vara ganska svårt att delta i. De som ser till att köpa miljö-, djur- och människovänliga varor tenderar dessutom att anta att de som inte gör det är mindre medvetna eller engagerade.

Alla har inte de resurser som krävs för att kunna se till att deras konsumtion stämmer överrens med deras politiska övertygelse, eftersom det ofta är dyrt, krångligt och svårtillgängligt. Här brukar alltid någon komma med en invändning om att det är jättebilligt att äta veganskt och ekologiskt och rättvisemärkt om man bara lär sig att göra en invecklad och omfattande process, men alla har inte tid, vilja, ork eller emotionella resurser nog för att göra det.

Fokus när det gäller frågor om hur de varor vi köper produceras och påverkar planeten och dess invånare borde inte förskjutas till individers egna beslut. Det borde ligga på de företag som producerar varorna och vårt politiska engagemang borde riktas mot att stifta lagar som begränsar vad de får och inte får göra. Det är helt absurdt att vi ska behöva särskilda märken på varor vi köper för att veta att de tillverkats under humana förhållanden - det borde inte finnas varor i våra affärer som tillverkats under inhumana förhållanden.