Liberala lögner

Från det liberala hållet hörs ju ibland påståenden i stil med att ”alla kan bli företagsledare”*, med implikationen att de som har lågbetalda lågstatusyrken har valt det själva och därmed inte har något att gnälla om.

 

Fanny skrev ett inlägg om klassresor nyligen där hon påpekar att även om sådana går att göra så försvinner inte problemet med att vissa yrken har så pass låg lön att de gör det svårt eller omöjligt att leva ett drägligt liv. Vilket såklart är helt rätt. Men inte bara den delen av det liberala resonemanget är problematiskt, utan även lögnen om att alla kan bli valfritt statusyrke.

 

För ärligt talat, det stämmer ju helt enkelt inte. Inte ens om man accepterar osynliggörandet av sjuka och funktionshindrade människor som saknar möjlighet att yrkesarbeta så stämmer det. Alla kan inte vara företagsläkare. Alla kan inte ha välbetalda högstatusyrken, så länge det finns lågbetalda lågstatusyrken som faktiskt behöver utföras.

 

Jag vet att tanken inte är att det skulle vara möjligt att ha ett samhälle som uteslutande befolkas av företagsledare, utan att varje enskild individ skulle kunna få ett högbetalt högstatusyrke. Vilket såklart fortfarande förutsätter att någon annan utför alla de nödvändiga, lågbetalda arbetena. Vad ”alla kan bli företagsledare”-tanken i själva verket betyder är vissa personer kan bli företagsledare och det skulle, i teorin, kunna vara vem som helst.

 

Vilket leder oss vidare till en annan liberal myt, nämligen att det enda som har någon inverkan på vem som blir företagsledare är viljan att bli det och alla som inte blir det vill helt enkelt inte tillräckligt mycket. Vilket såklart är helt fel och dryper av medelklassprivilegium. Det finns gott om statistik som visar att socioekonomisk status går i arv och det är knappast en hemlighet att vika kontakter du har kraftigt påverkar din livssituation.

 

Sedan så har vi det märkliga tankehoppet där liberalismen anser att om du inte vill tjäna pengar mer än alla andra som har ögonen på samma pengar så förtjänar du inte att ha en god livskvalitet, vilket är vad Fanny har pratat om i sitt inlägg. Den här idén är lite för absurd för att jag egentligen ska kunna säga något om den, så läs vad hon har skrivit istället.

 

* Jag använder företagsledare här, men vilket högstatusyrke som betalar bra fungerar egentligen.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0