Någon psykolog som heter Alf B Svensson har skrivit en debattartikel om RFSU och sexualupplysning. Jag fick ingen sexualupplysning från RFSU i vare sig grundskolan eller gymnasiet, så jag vet inte riktigt om vad debattartikeln påstår stämmer. Jag har däremot hållit i en del sexualundervisning i gymnasieklasser, men för en annan organisation än RFSU. Vi brukar ha max tre timmar på oss med en klass, med vissa krav på saker vi måste ta upp. 

 

 

Väldigt mycket av det Svensson tar upp verkar märkligt. Väldigt mycket av det är uttryck för värderingar som jag inte delar. En del av det verkar taget ur luften. Egentligen har han bara en enda poäng som jag håller med om – känslor får för lite utrymme i undervisningen kring sex och samlevnad.

 

 

Jag tycker det är jätteviktigt att unga får lära sig om könssjukdomar, graviditeter, preventivmedel, anatomi, kondomer, säkrare sex och hur man egentligen ens har sex. Om vi vill att unga ska kunna fatta beslut som de trivs med kring sex så behöver de få den informationen. Jag håller verkligen inte med Svensson om att det är för mycket sådant i sexualundervisningen (åtminstone inte den jag sett något av).

 

 

Känslor är en väldigt stor del av sex. Känslor är en väldigt stor del av livet och för många så är också kärlek och romantiska relationer en stor del av livet. Det vore toppen om det togs upp mer i skolan. Jag vill hemskt gärna se att ungdomar får lära sig mer om kommunikation, samtycke, svartsjuka, varningstecken på ett dåligt förhållande, och en mängd andra saker. Men vad som behövs är mer tid till den typen av undervisning, inte att vi skär in i den redan knappa tiden för sexualundervisning.