Världens tröttsammaste argument när det kommer till barnuppfostran och genus måste vara "pojkar är pojkar och flickor är flickor". Främst för att det inte är ett argument i någon verklig bemärkelse utan en helt meningslös plattityd som används som ett argument. För ja, det sägs ju inte av folk som menar att flickor är prepubertala människor av honkön och att pojkar är prepubertala människor av hankön. Det sägs av folk som har föreställningar om vad det innebär att vara flicka eller pojke (och kvinna eller man) som ligger bortom de tydliga biologiska skillnaderna i form av könsorgan, könskromosomer och liknande.

Ibland försöker de förvisso hävda att det rör sig just om biologiska skillnader a l'a evolutionspsykologi* typ "men flickor gillar att leka med dockor för de är biologiskt programmerade att ta hand om barn och pojkar gillar att brottas för de är biologiskt programmerade att slåss". Fast ja, oftast inte. Oftast så framställs det bara som en självklarhet att det är så och de som protesterar är [valfritt skällsord]. Och jag blir så trött på det.

Jag tror inte att särskilt många personer faktiskt lever upp till alla de förväntningar som deras kön innebär. Jag tror de flesta inte ens utövar alla de beteenden, gillar alla de saker och känner alla de känslor som påstås vara en oundviklig del av vår biologi. Jag gör det definitivt inte och ingen jag känner verkar heller göra det. De flesta av oss har egenskaper som anses vara manliga, egenskaper som anses vara kvinnliga och egenskaper som anses vara könsneutrala. Oberoende av att vi är kvinnor eller män (eller pojkar eller flickor). Jag är anmärkningsvärt dålig på många av de saker jag hävdas vara biologiskt anpassad till, som icke-verbal kommunikation, omhändertagande, empati och simultanförmåga. Det gör inte att jag blir mindre av en kvinna, i "människa av honkön"-bemärkelsen av ordet, men definitivt i "människa med dessa egenskaper"-bemärkelsen av det.

Barn är sig själva, inte stereotyper av sina kön.

* Finns det vettig evolutionspsykologi? Hela konceptet verkar gå ut på att ta ett beteende som observerats hos nutida människor, gissa hej vilt hur det beteendet kan ha varit evolutionärt fördelaktigt någon gång utan hänsyn till sunt förnuft eller vad vi vet om människans historia och sedan hävda att vi är evolutionärt kodade att utöva det beteendet, även om det inte är ett beteende som ens en majoritet av världsbefolkningen utövar.