Fat acceptance är viktigt, även för smala personer
Fetma är ett socialt stigma. Personer som är överviktiga eller feta antas automatiskt att vara vid sämre hälsa än normal- och underviktiga personer, men också lata, oattraktiva, besatta av mat, utan självdisciplin och ofta mängder av andra saker. Det är en bild som upprätthålls av media och det är överlag accepterat att driva med och håna tjocka människor. Särskilt problematiskt är det att många tjocka människor berättat att deras medicinska problem feldiagnosticerats, felbehandlats eller nonchalerats av läkare som antagit att deras problem är relaterade till deras vikt.
Det är ganska självklart att tjocka människor skulle gynnas av ett samhällsklimat som är mer accepterande mot dem. Men jag tror också att en förändring i synen på övervikt och fetma skulle gynna smala människor.
Fetma har blivit en symbol för ohälsosamma levnadsvanor. När så mycket fokus läggs på fetma som ett uttryck för sådana antas det ofta att avsaknaden av övervikt innebär att ens levnadsvanor är hälsosamma. Dålig kosthållning och inaktivitet är inte ohälsosamt för att det leder till fetma, utan för att det i sig har en negativ inverkan på hälsan, men det glöms ofta bort. De personer som säger att de kan leva på godis och snabbmat utan att gå upp i vikt missar att det största problemet med en sådan kost är att den saknar många nödvändiga näringsämnen och har ett överskott på andra näringsämnen. Fokuset på fetma som ett uttryck för en ohälsosam livsstil och en riskfaktor för olika sjukdomar gör att det ofta glöms bort att även smala personer kan ha ohälsosamma vanor och utveckla samma sjukdomar, vilket vaggar in oss i en falsk trygghet.
Ett annat problem som uppstår för smala människor när fetma stigmatiseras är att vi desperat vill undvika att bli tjocka, eller ens gå upp i vikt överhuvudtaget. Med tanke på hur vanligt det är att smala människor röker, vistas i stark sol, dricker stora mängder alkohol, har oskyddat sex och utsätter sig för andra hälsorisker så känns det säkert att anta att det inte enbart rör sig om oro kring hälsa, utan även rädsla för att bli betraktad som lat, oattraktiv och dålig.
Men vi vet inte riktigt varför människor blir tjocka. Det verkar som att det finns både genetiska faktorer och miljömässiga faktorer, men det är osäkert vilka dessa är överhuvudtaget. Vissa hävdar att sockerkonsumtion är problemet, andra att det är för mycket fett och ytterligare andra att det inte spelar någon roll vad man äter, bara att det är för mycket. Vi känner inte heller till några metoder för att bekämpa fetma som faktiskt är effektiva på lång sikt. Det finns alltså ingen säker metod för att undvika fetma och att anpassa vår kost efter råd som bara kanske fungerar är… tja, ett risktagande. Tanken om att vi kommer bli tjocka om vi äter på ett visst sätt, och att det är dåligt, gör att vi slutar lita på våra kroppar och deras förmåga att reglera sitt eget näringsintag.
Vi har också slutat se riskerna med viktnedgång. Ofta framställs viktnedgång som något som blir farligt eller problematiskt först vid en ätstörning. I ett samhälle där smalare framsälls som bättre och hälsosammare så nonchaleras det faktum att viktnedgång faktiskt innebär att försätta kroppen i ett svältstadium där den börjar förbruka sig själv, och att det innebär en belastning för den. Hetsen kring viktnedgång drabbar inte bara de personer som har ett överviktigt BMI, utan oss alla.
Alla kommer inte att acceptera att fetma eller övervikt inte nödvändigtvis är en indikation om en persons hälsa. Men det är absolut nödvändigt att vi erkänner att tjocka människor kan ha medicinska problem som inte är kopplade till deras vikt och att deras vikt inte säger något om deras personlighet. Det är också nödvändigt att vi erkänner att smala människor kan ha medicinska problem som är kopplade till deras levnadsvanor och att deras vikt inte är en garanti mot sjukdomar. Vi behöver acceptera att vi faktiskt inte vet särskilt mycket om fetma och att det är mer komplicerat än ”kalorier in, kalorier ut”. Vi behöver acceptera att vår kroppsvikt inte gör oss till bättre eller sämre människor.
Håller, kort och gott, med om allt. Otroligt klokt inlägg!
Oh, tack, vad kul att du tycker det!
Fyfan vad klok du är alltså. Måste länka!
Så himla bra skrivet!
Fan vilket bra inlägg! Ska jag definitivt spara bland favoriter! (och det är verkligen inte ofta jag gör sånt!)
Tack!
Spot on! Jag måste säga att jag varit mycket skeptisk till hela fat acceptance-grejen då jag tidigare, troligtvis som majoriteten av befolkningen, såg fetma som det yttersta tecknet på ohälsa. Sedan jag började läsa olika bloggar, vissa skrivna av större tjejer ur eget perspektiv, andra av smalisar som helt enkelt vill problematiska det enkelspåriga tänkandet angående storlekar, så har jag insett att det är något grovt fel med ett samhälle där det är okej att tracka tjockisar för deras vikt.
Jag accepterar ju inte att folk generaliserar om mig utifrån mitt kön, så varför i helvete skulle någon acceptera att få egenskaper som "lat, matvrak, otränad" etc skriva på näsan pga att de inte stämmer in på samhällets bild av en "duktig" medborgare?
Jag är själv normalviktig, och har öppnat ögonen tack vare folk som du. Tack så innerligt för det!
Hedvig: Jag är också normalviktig (gillar inte riktigt ordet, men ja) men Fat Acceptance-rörelsen och HAES har gett mig en mycket sundare syn på mat och kroppar.
Nej, det är egentligen ett jättedumt ord. Hatar överhuvudtaget ordet "normal", vem bestämmer vem/vad som är normalt, och vem har egentligen rätt att göra det? Grymt inlägg hursomhaver.
Bra skrivet. Håller verkligen med om att det blir lätt att smala människor invaggas i en falsk trygghet pga vikten och glömmer att det är så mycket andra faktorer som är viktiga för hälsan.
Stigmat kring fetma gör även att det ofta anses helt okej att kalla smala människor nedlåtande saker som spinkiga och beniga odyl, eftersom "smala har det ju ändå så bra så de får tåla lite."
"Alla kommer inte att acceptera att fetma eller övervikt inte nödvändigtvis är en indikation om en persons hälsa."
Men ÄR det inte väldigt ohälsosamt med fetma i sig? Alla organ som får jobba dubbelt så hårt eftersom de är inbäddade i fett, benstommen som ska orka bära upp alls (nu snackar vi alltså inte lite övervikt, utan FETMA). Lungorna som ständigt är nertryckta. Att man inte lyckas hålla sig ren mellan hudvecken, huden börjar dö och ruttna, man får diabetes, får amputera tår och fingrar...
Klart alla ska få vara tjocka om de vill, men jag ser inte riktigt varför det ska glorifieras så? Att påstå att människor med fetma kan vara lika hälsosamma som vem som helst. Det klingar konstigt i mina öron.
Och visst stämmer det du skriver också, att man inte är hälsosam bara för att man är smal. Men man har ju lite bättre förutsättningar i alla fall? Skulle en fet person börja springa en mil i veckan skulle ju leder och ligament förmodligen packa ihop och tacka för sig på direkten, medan en smal person borde ha ganska så mycket lättare att sätta igång ett hälsosamt liv.
Som sagt, feel free att vara så tjocka ni vill, men påstå inte att det är så jäkla hälsosamt..?
Liza: ÄR, som i, vi har goda vetenskapliga belägg för att fetma innebär en kraftigt nedsatt hälsa? För det har vi inte. Det finns ett samband mellan fetma och en del andra sjukdomar, men korrelation och kausation är olika saker. Det finns också studier som sägerr att personer med ett överviktigt BMI lever längre och att personer med fetma har bättre chanser att överleva hjärt- och kärlsjukdomar, vilket jag skulle säga är en hälsomässig fördel.
"Klart alla ska få vara tjocka om de vill, men jag ser inte riktigt varför det ska glorifieras så?"
Först och främst, att konstatera att fetma inte behöver innebära ohälsa är inte att glorifiera fetma. Uppriktigt talat, att du tycker det gör mig mer övertygad om att synen på fetma behöver förändras. Varför skulle jag påstå att det per automatik är ohälsosamt att vara tjock när de belägg som finns för det faktiskt inte är särskilt goda?
Utöver det, varför tror du att tjocka personer vill vara tjocka? Klart att sådana finns, men de är knappast i en majoritet.
Vi vet inte varför en del människor blir tjocka och vi känner inte till några metoder för kraftig viktnedgång som är framgångsrika för särskilt många personer och ger långvariga resultat. Vi har inte heller några belägg för att personer med fetma över längre tid upplever några hälsofördelar av att gå ner till en lägre vikt. Därför har jag inget intresse av att påstå att så skulle vara fallet.
Och allvarligt talat, är det någon grupp som hävdar att deras vikt är hälsosam så är det knappast tjocka personer.
Grymt inlägg som jag hittade till via Hanna!
Måste bara säga att Liza verkar ha en rätt skev syn på BMI skalan också. Jag är fet, har fetma men upplever inga av de problemen som hon pratar om. Alla är olika i samhället och det är svårt nog att acceptera sig själv när man inte blir accepterad av andra. Att vara tjock är inget jag har valt men det är något jag har kommit att acceptera efter år av bantningsförsök som har gjort mer skada än nytta mot min kropp.
Jag tycker att detta var ett riktigt bra inlägg och jag hoppas inte det gör något att jag snor en del tips och argument :D
The Ginger: Nejdå, det är helt okej. Men länka hit om du vill citera något rakt av, är du snäll.
