Jag är så jäkla trött på att skuld/ansvar blandas ihop med förebyggande åtgärder/riskfaktorer i samhällsdebatten kring mer eller mindre allting. Framförallt tänker jag på våldtäkt och sexuella övergrepp eller trakasserier, men nästan lika mycket på vissa sjukdomar och till viss del också andra brott.

Visst finns det en del saker en kvinna kan göra för att minska den statistiska risken för att bli våldtagen (att klä sig på ett visst sätt är btw inte ett av dessa saker). Många av de sakerna är svåra eller bara inte önskvärda att genomföra i praktiken - till exempel att aldrig umgås med män. En del andra saker är ganska enkla, som att inte lämna sin dryck obevakad på krogen. Det är ingen garranti mot att utsättas för en våldtäkt, men det kan innebära en minskad risk. Problemet är att i det här ofta blandas ihop med ansvar och skuld, där många menar att kvinnor som inte har vidtagit olika skyddsåtgärder* själva har ett ansvar om någon annan våldtar dem. Det är såklart bullshit - personen som våldtar en kvinna har hela skulden och hela ansvaret i situationen, eftersom de är den enda personen i situationen som har kontroll.

De enda som vinner något på att vi blandar ihop de här sakerna är våldtäktsmän. Jag tror också att hotet om våldtäkt används, på samhällsnivå, som ett sätt att kontrollera kvinnors beteeende. Vi ska inte bli fulla, klä oss slampigt, vara ute sent, gå ute ensamma, ha sex eller göra diverse andra saker, för då kan vi bli våldtagna och då är det dessutom vårt eget fel. I praktiken blir det ett sätt att ytterligare se till att kvinnor håller sig inom vissa aspekter av den kvinnliga könsrollen.

Samma fenomen existerar kring en del sjukdomar, i synnerhet så kallade "livsstilssjukdomar" eller "välfärdssjukdomar". Ofta används statistik för att lägga ansvaret på en person som är sjuk för deras sjukdom. Visste ni att diabetes typ 2 har en stark genetisk komponent? Ändå så framställs det ofta som en sjukdom som beror helt och hållet på livsstil, och i synnerhet på fetma. Beroendesjukdomar är ett annat exempel där ansvaret läggs nästan helt på individen. Visst finns det mer eller mindre hälsosamma livsstilar, men faktum är att det sällan faktiskt handlar om livsstil. Istället används livsstilsargumentet som ytterligare ett sätt att stigmatisera tjocka människor, oberoende av deras faktiska livsstil och oberoende av att många människor som lever på samma sätt faktiskt inte insjuknar i någon livsstilssjukdom.

Jag tror att det här handlar mycket om att kunna ta avstånd från olika situationer och skapa en illusion av trygghet. Om vi menar att våldtäkter beror på att tjejer klär sig sexuellt och att sjukdomar beror på att folk lever på McDonalds-käk så ger vi också oss själva möjlighet att tänka att det inte kommer hända oss, eftersom vi inte gör de här sakerna. Jag tycket inte att det är något fel i det - trygghet är i grund och botten alltid en illusion, men om vi ständigt är medvetna om allt hemskt som kan hända oss så kommer vi må skitdåligt. Problemet uppstår när vi börjar döma och skuldbelägga andra människor för situationer de inte valt att hamna i och förmodligen mår dåligt av.

*Oavsett om det finns något belägg för att dessa faktiskt kan göra någon skillnad eller inte och oavsett om de är rimliga eller inte.