En sak angående ekonomiskt bistånd (sk socialbidrag) som de flesta inte verkar upptäcka om de inte hamnat i situationen är att om du som biståndssökande har en sambo så räknas era inkomster som gemensamma. Det innebär att om din sambo har en inkomst som överstiger socialtjänstens norm för hur mycket pengar hen behöver så förväntas hen stå för en del av dina kostnader. Om inkomsten överstiger vad ni båda anses behöva så kommer du inte få något bistånd.

Det kan tilläggas att de flesta socialkontor kommer skita fullständigt i om ni uppfyller den juridiska definitionen av sambos, så länge ni bor ihop och de tycker att ni är ett par. De kommer också strunta i hur din sambo fått sina tillgångar, även om de enligt sambolagen skulle betraktas som enskild egendom. De kommer definitivt strunta i vad ni själva bestämt angående gemensam eller åtskild ekonomi. Oh, och de kommer förmodligen använda sig av termen ”försörjningsskyldig”, trots att det är fel uttryck och antyder att din sambo skulle ha någon juridisk skyldighet att försörja dig, vilket inte stämmer.

I den här situationen har din sambo två alternativ. Det ena är att gå med på att redovisa sina inkomster, acceptera att socialtjänsten bestämmer hur mycket pengar hen behöver och sedan dela sina inkomster med dig. Det andra alternativet är att antingen sparka ut dig eller flytta själv. Det fungerar förmodligen bäst om bara ett av era namn står på hyres- eller bostadskontraktet.*

Jag tror att anledningen till att socialen tillåts betrakta sambos inkomster som gemensamma är att de allra flesta inte väljer det andra alternativet. Ofta så är de kostnader för bostad som tillåts för någon som bor själv högre än de som tillåts per person i ett gemensamt boende, vilket mycket väl kan innebära att de tvingas betala mer pengar för någon som bor själv. Om någon saknar bostad är de dessutom tvingade att hjälpa till med det, vilket på kort notis kommer kosta betydligt mer än deras gräns för vad en månadshyra får kosta och dessutom kräva mer arbete.

De här reglerna fungerar eftersom de utnyttjar människors medkänsla och omsorg för sina partners till att tvinga på dem ett ansvar som de inte har någon juridisk skyldighet att uppfylla och som de ofta inte vill ha. Vilket faktiskt är jävligt orättvist.

* I händelse av att du faktiskt befinner dig i den här situationen: Du har rätt lite att förlora på att göra det här och se vad som händer. Det är möjligt att socialen ändå vägrar ge dig de pengar du behöver för att kunna utöva din rätt till liv, men om de ändå tänker göra det så är det värt ett försök. Och jag hoppas verkligen att det löser sig.