Alla som spenderat någon större mängd tid med att diskutera filmer, böcker, tv-serier, musik eller liknande har nog undantagslöst stött på en person som tycker att det är helt onödigt att diskutera, eftersom det ju bara är en film/bok/tv-serier eller vad det nu rör. Bisarrt nog verkar det vara särskilt vanligt på internetforum tillägnade just diskussioner om denna tv-serie, film eller vad det nu rör.

För mig är den inställningen helt obegriplig, vilket förmodligen beror på min syn på populärkultur. Jag tror att vi påverkas av populärkultur. Jag tror att vi lär oss saker om hur världen fungerar, om hur människor, relationer, moral och det mesta överhuvudtaget fungerar från populärkultur. Visst, det är inte det enda som lär oss det här, men jag är övertygad om att det spelar en stor roll i hur vi ser på allting omkring oss. Berättelser som syftar till att lära oss något om världen genom fiktion verkar ha funnits långt, långt bak i tiden.

Eftersom jag har den synen på populärkultur så blir det självklart att det är viktigt att titta närmare på den. Vilka budskap är det som populärkulturen ger oss? Vilka genomgående teman finns? Vem är det som får bestämma vilka berättelser som är viktiga? Vems synvinkel lär populärkulturen oss att se saker ifrån? Vem skapar populärkulturen? Vem står i fokus? Vems berättelser får vi höra?

Det är problematiskt för mig att de flesta filmskapare är vita, unga män. Det är problematiskt eftersom dessa unga, vita män avgör vilka berättelser som blir en del av vår kultur och därigenom också vad vi talar om, vems perspektiv vi tänker ur och hur våra sociala och moraliska regler ser ut. Det är spännande att fundera på hur vår populärkultur skulle se ut om de som skapade den kultur som uppmärksammades mest var andra människor. Skulle Rain Man vara berättad från Rain Man’s brors perspektiv om filmen skrivits av en autist? Jag tvivlar på det. Skulle fler filmer klara Bechdel-testet om fler filmskapare var kvinnor? Förmodligen. Skulle det vara lika svårt att hitta filmer berättade ur en mörkhyad karaktärs perspektiv om fler filmskapare var mörkhyade? Knappast.

Min poäng är att människorna som skriver berättelser påverkar hur berättelsen ser ut. Det går inte riktigt att komma ifrån. Därför är det förbannat synd att de människor som författar berättelserna som formar vår kultur är en så pass homogen grupp.