Lady Dahmer postade det här inlägget, med en bild på Marilyn Monroe och en bild på Victoria Beckham. Jag tror inte att Lady Dahmers avsikt var att antyda att det ena idealet var bättre än det andra, men det hindrar inte att de två första kommentarerna handlar om hur hemsk Beckhams kropp ser ut.

Det här stör mig av två anledningar.

För det första så tycker jag inte att det är okej att klanka ner på andra människors utseende och kroppar. Tendensen som finns att kommentera, analysera, kritisera och jämföra människors utseende, i synnerhet kvinnors, så fort de fastnat på bild är faktiskt besvärande. Givetvis kommer varken Beckham eller Monroe läsa dessa kommentarer, men jag tycker ändå att det är ett otrevligt beteende med otrevliga konsekvenser. Det bidrar fortfarande till att skapa en föreställning om att det är okej att kritisera hur någons kropp ser ut och även till att skapa ideal för skönhet. Det är ironiskt, för jag antar att det i någon utsträckning rör sig om försök att motarbeta rådande ideal.

För det andra så är problemet med ideal inte enbart hur idealen ser ut. Det är inte ens det största problemet. Självklart resulterar det i negativa konsekvenser att ha ett ideal för kvinnlig skönhet som de flesta kvinnor inte kan uppnå utan att riskera sin hälsa. Men ett större problem är hur vi ser på skönhet och hur vi ser på dem som inte stämmer överens med detta ideal.

Ofta framställs kvinnors utseende som något som är ständigt relevant, på ett helt annat sätt än mäns utseende. Oavsett om du som kvinna vunnit ett nobelpris eller är en framstående politiker så kan du ge dig fan på att både privatpersoner och tidningar kommer kommentera din klädsel, din kropp och ditt utseende. Den gamla klyschan om att feminister är fula är så populär utav samma anledning, för om en kvinna är ful så är hon automatiskt mindre viktig än andra kvinnor och måste också vara olycklig. Samtidigt föreslås hela tiden att de kvinnor som är vackra per automatik blir lyckliga, självsäkra och framgångsrika.*

Anledningen till att kvinnliga skönhetsideal får större kritik från kvinnor och leder till mer osäkerhet hos kvinnor än motsvarande för män är inte, vad vissa än vill påstå, att kvinnor är bräckliga små varelser som går sönder av en vindpust. Det är att kvinnor växt upp i ett samhälle där det föreslås att de måste vara vackra för att må bra och lyckas och där deras utseende ständigt kan användas som ett vapen emot dem, oavsett hur irrelevant det är.

Dagens skönhetsideal är absolut problematiska, men det är inte för att smala kroppar är ”äckliga”. Det är för att de är exkluderande mot majoriteten av befolkningen och är tätt sammanbundna med föreställningar om kvinnors värde och välmående som inte stämmer.

*Nu när skönhetsindustrin börjat marknadsföra allt fler produkter till män så kan det hända att samma utveckling börjar ske även hos dem, vilket i så fall är ett steg i helt fel riktning. Problemet här är inte att kvinnor utsätts för de här normerna, det är att normerna i sig är dåliga.