Jag har tidigare haft stora problem med ångest kring min kropp, min vikt och mina matvanor. Jag tror att många andra som känner samma sak vill slippa de känslorna, men inte vet hur. Det här inlägget är till er.

Mitt främsta tips är dock att försöka få professionell hjälp, för den som har möjlighet.

Sluta banta.

The Minnesota Starvation Experiment är den enda studie jag känner till som låtit människor vid god fysisk och psykisk hälsa, utan egen önskan om att gå ner i vikt, utsättas för semisvält (vilket är vad bantning i själva verket är). Männen som deltog upplevde inte bara fysiska effekter av detta, utan även psykiska. De blev oroliga, nedstämda, rastlösa, emotionellt instabila och fick förvridna kroppsbilder. Vissa uppfattade sig själva som överviktiga. De blev besatta av mat, utvecklade ritualer kring ätande och vissa började hetsäta. Dessa beteenden överlappar med sjukdomsbilden hos anorexia och vissa andra ätstörningar – trots att männen som deltog var psykiskt friska vid experimentets början.

Bantning i sig verkar alltså ha en negativ inverkan på kroppsbild och psykiskt välmående. Jag vet att en del personer upplever det som oerhört skrämmande att sluta banta och om du tillhör den gruppen så kan det vara bra att försöka ta kontakt med en psykolog eller dietist som har erfarenhet av att arbeta med ätstörningar.

Släng vågen.

Jag brukade vara väldigt fixerad vid min vikt. Jag vägde mig ofta, oroande mig för att gå upp i vikt och lade stor betydelse vid varje förändring. Det bästa sättet att slippa sådana känslor är att sluta väga sig.

Många väger sig varje dag men för de allra flesta finns det ingen anledning att göra det. Viktförändringar över så pass kort tid visar bara skillnader i hur mycket vätska och rester från mat som befinner sig i kroppen. För att kunna notera stora förändringar i vikten som kan vara sjukdomssymptom räcker det att väga sig någon gång i månaden. Det fungerar också att inte göra det överhuvudtaget.

Börja träna.

Träning i olika former kan vara ett bra sätt att sluta tänka enbart på hur ens kropp ser ut och lägga större fokus på vad den kan göra och hur den känns. Det viktiga är att hitta en form av träning som man faktiskt tycker om – det ska inte kännas som något man måste göra. Det här är ett jättebra inlägg om att förändra sin relation till träning, som jag hittade via Ann-Charlotte Måneds blogg.

Det här tipset gäller inte dem som haft problem med träningsberoende eller på annat vis använt träning som ett destruktivt beteende.

Lyssna inte på bantningsprat.

Läs inte tidningar som skriver om vikt och kropp, eller hoppa åtminstone över de artiklarna. Läs inte innehållsförteckningen på matvaror, såvida du inte har några födoämnesallergier eller liknande som tvingar dig. Stäng av ljudet på TV:n när det pratas om banting. Se verkligen inte på TV-program i stil med The Biggest Loser eller Du är vad du äter. Läs inte forumtrådar eller blogginlägg som handlar om bantning eller om kroppar. Delta inte i långa samtal om bantning eller om kroppsångest (här finns en del bra tips på hur man kan undvika sådana konversationer). Försök ha så lite som möjligt att göra med idén att du borde förändra din kropps utseende.

Köp kläder du gillar.

Skjuter du upp att köpa kläder eftersom du vill gå ner i vikt först? Gillar du vissa klädesplagg med har hört att de inte passar din kroppsform? Struntar du hellre i att köpa klädesplagg än att välja en större storlek? Sluta med det och börja köpa kläder du gillar.

Det spelar ingen roll vilken storlek de är i, om det är kläder som påstås vara smickrande eller osmickrande för din kropp eller något sådant. Det viktiga är att du trivs i dem – oavsett om har med bekvämlighet, utseende eller något annat att göra.

Ytterligare tips är hemskt välkommna!