En skitjobbig grej
En skitjobbig grej med att kalla sig feminist är att man ibland misstas för någon officiell representant för alla feminister, överallt, genom världshistorien.
Jag vet att det görs med andra ideologier också, men det känns som att det händer åtminstone mig betydligt oftare när jag identifierar mig som "feminist" eller diskuterar feminism, snarare än när det rör en annan politisk ideologi eller rörelse som jag också anser mig vara anhängare av. Jag har aldrig varit med om att någon bett mig försvara allt som partiet jag röstade på i senaste valet gjort, ens som parti sett, däremot har det hänt mig i mängder av diskussioner att jag förväntas hålla med alla andra som identifierar sig som feminister i alla frågor.
Frågestunder på feministiska bloggar verkar översvämmas av frågor i stil med "Vad tycker du om det här påståendet som en annan feminist gjorde?". Det är otroligt tröttsamt, tycker jag. Jag har inget som helst intresse av att hålla långa diskussioner om vad någon annan som kallade sig feminist gjorde eller sa och hur jag kan kalla mig feminist när någon annan person som var det gjorde något dåligt en gång i tiden. Jag har intresse av att diskutera de frågor som intresserar mig personligen och vad jag tycker i dem.
Är det någon som känner att de tillhör en politisk gruppering av något som helst slag där de kan svara för vad alla som kan anses tillhöra samma gruppering vid något tillfälle sagt eller gjort? Jag har väldigt svårt att tro det.
En ideologi är något du aktivt tar ställning för, ett parti du röstade på kan i praktiken bara vara det som var "närmast" dig. Dessutom handlar det oftare om antingen extremideologier eller ideologier som anser sig vara moraliskt mer högstående, som folk som inte tillhör dem ifrågasätter. I praktiken så ser folk ditt ställningstagande som ett ifrågasättande av deras moral, för att den är för hög eller för låg, vilket gör att de måste "sätta" dit dig.
Andra typer som får till svars på samma sätt som dig p.g.a. hög moral är miljökämpar, vegetarianer, friganister och exempel på låg moral är rasister, nazister o.s.v.
Vet att det inte blir lättare för det, men du är iaf inte ensam :)
Men om jag skall kommentera något som särskiljer feminister som grupp (nu generaliserar jag självklart) mot t.ex. vegetarianer är att feminister av någon anledning inte ställer sig upp och ber alla extremfeminister dra åt helvete. Så länge inte feminismen som grupp gör detta kommer de förknippas med ytterligheterna. Om man tar en aktuell diskussion - SCUM - Sara Stridsberg som bl.a. har skrivit att hon har "...lärt mig allt jag bör veta" av SCUM är artikelförfattare för Bang, som är feminismens största lektyr. Hur hon kan sitta kvar på den befattningen är för mig helt otroligt, vettiga feminister borde slängt ut henne för länge sedan.
För att ta en analogi - nu tycker jag inte om SD, vill poängtera det, men jag tycker inte heller de är barnätande rasister. Men tänk om SD hade haft en skribent på SD-kuriren som ogenerat gång på gång förespråkade Mein Kampf och sa att den lärt honom allt han bör veta och trots detta ställningstagande så hade SD låtit honom sitta kvar på sin position, tror du inte människor hade ifrågasatt om inte SD trots allt var simpla rasister då?
Feminismen måste bli handlingskraftigare när det gäller att slänga ut extremisterna från iaf "officiella" positioner, annars kommer den alltid bli förlöjligad som manshatarideologin, för att de just låter vissa manshatare föra dess talan.
Marcus: Fast skillnaden mellan SD och feminism är ju just att SD är ett politiskt parti. De har helt andra möjligheter att helt enkelt sparka ut folk som de tycker ger partiet dåligt rykte, detsamma fungerar inte för en politisk ideologi.
Jag håller för övrigt inte med om att andra ideologier eller rörelser skulle vara särskilt bra på att slänga ut människor vars åsikter de inte delar från viktiga positioner. När det gäller djurrätt så är ju t ex PETA rätt hatade av många vegos och andra som engagerar sig i djurrätt (mig inkluderad), men det är rätt svårt att göra något åt deras existens. Och då får de ändå långt mer uppmärksamhet än en feministisk tidsskrift som relativt få läser.
Alice: Jo, det är klart att det är svårare att påverka i en icke-organiserad gruppering. Där missade jag ganska grovt i min analogi. Jämförelsen hade väl snarare varit om SD-väljare valde att köpa ett magasin där en förespråkare av Mein Kampf skriver artiklar, det är ju det som händer med Bang (sedan så haltar även analogin Mein Kampf-SCUM, men vet ingen bok som liknar SCUM bättre).
Jag syftade i första hand på att ta avstånd från extremister - däremot förknippas djurrät säkert med idioter ur andra hänseenden. Nu kan jag väldigt lite om PETA, men jag antar att du tycker illa om PETA för att de är populister, inte för att de är direkt hatiska eller militanta mot köttätare/pälsbärare?
Marcus: Fast grejen där är ju att alla svenskar som anser sig vara feminister inte heller köper Bang. Jag gör det till exempel inte. SJälvklart måste man kunna diskuterar ideologier och ifrågasätta varför någon väljer att beskriva sig som anhängare av en viss sådan, men jag tycker att det är rätt verklighetsfrånvänt att utgå från att alla inom en och samma ideologi ska tycka samma sak. Främst upplever jag att det används som ett sätt att få en diskussion att spåra ut och undvika vad personen man diskuterar med faktiskt säger och tycker.
Jag tycker inte om hur PETA väljer att arbeta med djurrätt och anser att de argument de använder för att försvara sina metoder ofta brister i respekt mot olika grupper av människor. Jag har också problem med de djurrättsaktivister som använder sig av våld och hot, men jag har inte riktigt någon möjlighet att förhindra att dessa gör det. På samma sätt som jag inte har någon möjlighet att hindra alla som kallar sig feminister från att uttrycka åsikter som jag inte delar.
Håller med i det du säger, feminismen är inte en homogen grupp och det är sällan man håller med om allt eller ens någonsin. Tröttsamt är det också när andra parten lägger åsikter på mig som jag inte har yttrat eller tycker "du hatar män", "du vill att kvinnor ska ta över" "du är bara bitter för att ingen man vill ha dig" osv osv. Ska jag verkligen behöva ha en disclaimer innan varenda diskussion? Nej jag hatar inte män, varför skulle jag göra det, nej jag vill inte utrota/härska, jag har ju gör fan gift mig med en man! Det är också som sagt svårt att "ta avstånd" när vi inte är en homogen grupp eller ett parti, ska det också behövas sägas VARJE GÅNG jag tar upp en jämställdhetsfråga? "Hur ser ni på faktumet att killar får lägre betyg i skolan, btw jag håller inte med SCUM." Suck.
Ann-Charlotte: Precis! Jag har lättare att se rimligheten i att någon ifrågasätter mig på grund av vad ett parti jag röstat på gör eller tycker - om jag har röstat på dem så har jag ju faktiskt bidragit till att de har möjlighet att göra vad de nu gör.
Det är väldigt tröttsamt att behöva förklara att man inte hatar män eller vill förtrycka dem när man råkar nämna att man är feminist.
